Lovisa

nedrakningen

2010-07-31T01:26:00.002+02:00

Dalig uppdatering, jag vet. Men jag har inte sa mycket intressant att beratta. Eller jo, jag har en massa intressant men det vill jag helst ta personligen nar jag kommer hem.
Nedrakningen har borjat. 16 dagar kvar i Honduras har jag nu. Det kanns hemskt och helt helt underbart.....
Jag saknar maten sa in i ....

Jag far liksom tarar i ogonen nar jag tanker pa maten i Sverige. Lax, potatis, pasta, sushi, kraftor, OST!!!! ahhh jag har saknat det sa mycket....

Och sjalvklart saknar jag manniskor ocksa, inte bara mat... Det kanns overkligt att fa se er igen, efter sa lang tid. Kan inte fatta att jag har varit utan att traffa er under 1 ar...

Ah, jag vill hem nuuuuuuuuu!

Konversation utanfor en pulperia

2010-07-13T18:46:00.003+02:00

Pulperias ar nagot jag kommer sakna hur mycket som helst med Honduras. De ar overallt. Som sma kiosker, de har allt, men ar hur sma som helst. Pa varenda gata finns de, varenda varenda gata.
I helgen horde jag het underbar konversation bland nagra tonarskillar, ca 18 ar, nar jag stod och kopte.

loco= (ordagrant: galning) horru, mannen

"- A men ni kommer val ihag skeppet loco?"
" - Juste det var val for det dar med Mel, statskuppen och det?"
" - Aa det var det loco."
"- Var det resistencians skepp?"
"- Nej nej, det var ett rymdskepp, locooo!!"
"- Juste men det landade val har nan stans?"
" - AA det kraschade ju darborta pa berget loco! Du skulle hort vilken javla small man horde loco....."

Det later som ett skamt men har man varit i Honduras i 11 manader vet man att sadana har konversationer existerar pa fullt allvar!

hej salmonella!

2010-07-01T03:57:00.004+02:00

Jag har varit till och fran dalig i magen i en manad nu. Idag gick jag till en klinik, blev klamd pa pa magen, och nar doktorn fragade om nagon i min narhet har haft nagon magsjukdom sa jag ju att hanna nyss haft salmonella. Da nastan sjong han med en orolig min : "Ay ay ay Lovisa..." Fick gora blodprov, ga tillbaka till kliniken och yes, salmonella/tyfoidfeber it is... De ville lagga in mig till pa fredag med dropp, for 3800 lempiras (typ 1700 kr) och jag, som inte har nagra storre symptom, inte kanner mig dalig alls, tyckte det var lite konstigt. Jag ar ju vaccinerad mot det. Sa jag pratade lite med Hanna, fick tipset om att ga till en annan klinik, dit hon gatt, Medicor.
De var hur bra som helst, de sa att jag hade salmonella, men inte sa allvarligt, behover inte laggas in, men fick mediciner. Och varje dag ska jag ga och ta en spruta dar...

Volver

2010-06-29T05:08:00.004+02:00

Idag kom jag hem fran ICYE-lagret, vart avslutningslager. Vi pratade till exempel om vilka kanslor vi tror vi kommer fa nar vi lamnar honduras och kommer hem till vara respektive lander. Den forsta tanken ar gladje. Over detta:

- Traffa alla er darhemma!

- Inte behova gomma pengar i BHn, kunna ga ut och ga med iPoden, inte hela tiden halla ogonen oppna at alla riktningar for att spotta eventuella ranare, kunna vara ute pa kvallen utan att vara orolig, att kunna ga omkring sjalv som tjej var man vill och nar man vill.

- All mat!! For mig ar det lyx att ha kott och sallad pa tallriken, jag overdriver inte. Pa lagret fick vi kyckling, potatis och sallad med dressing. Det kandes helt overkligt. Det blir sa om man har levt pa endast frijoles, ris och tortillas i ett ar.

- Kunna ga pa teater, konserter, forestallningar.

- Antligen fa fritid! Kunna fika med kompisar, ga pa bio till exempel.

MEN

Sen kommer en del skrammande saker. Som dessa:

- Jag kommer lamna barnen pa horizontes =(=(=(=( Jag kommer inte vakna langre varje dag av lek och skratt utanfor fonstret, inte krama sa manga sma sota honduras-troll langre.

- Vem ska fatta vad jag har varit med om under det har aret? Vem kan forsta, forutom jag, allt som har hant, allt jag har gjort?

- Och vem for sjutton gubbar kommer att orka lyssna pa allt? "I honduuuras...daaar..." Jag kommer inte kunna sluta prata om mitt nya andra land, och folk kanske ar intresserade i borjan, men till slut kommer ni att trottna.

- Allt kommer vara sa forbannat dyrt... Ingen taxiresa for 8 kr eller middag for 10 spann.

- Det kommer att bli jattesvart att komma tillbaka till ett samhalle som ar sa inriktat pa konsumtion, grejer och pengar, dar manga prioriteringar ligger pa ytliga saker.

Men jag forsoker tanka pa de bra sakerna... Och helst inte tanka pa hemresan sa mycket alls, bara ta till vara pa den sista en och en halv manaden som ar kvar nu...

godnatt pa er!

Lamna mig inte!!

2010-06-24T15:21:00.000+02:00

I natt vid halv tolv vaknade jag av knackningar pa dorren, och nagon som sa: Lovisa.. lovisa! Jag forstod ingenting forst (smart tjej va) jag tankte: men gud, drommer jag..? varfor knackar nagon vid den har tiden... Till slut kom jag ju pa idén att ga och oppna. Det var Kevin, en av mayoresarna som hade sa ont i ogonen sa att han inte kunde sova. Manga av de aldsta killarna gar pa Soldadura (typ svetsning och sant) och de far alltid problem med ogonen. Jag ar ju ansvarig for medicinskapet sa jag gick upp och gav honom ogondroppar. Det var hur morkt som helst, och nar vi skulle ga ut fran kontoret var jag ganska sa radd haha. "Kevin ga inte!!" "Nej nej Lovisa haha, jag foljer dig till dorren!"
haha kommer sakna gentlemannen vi har har.

2 manader

2010-06-22T15:16:00.002+02:00

Nu borjar tiden rinna ut har pa Horizontes och jag har mindre an 2 manader kvar pa denna underbara plats. I helgen har vi avslutningslager med ICYE och egentligen slutar vi jobba efter det. Men eftersom jag och Hanna har fatt honduras mest hardcore-projekt (jag lovar!) och for att jag, eftersom jag snart aker vill vara sa mycket som mojligt med barnen sa fortsatter jag iallafall tills jag aker. Jag kommer komma tilbaka inom en snar framtid det vet jag, jag har inte brattom med att resa runt i centralamerika, det kommer.
Det kanns som att det ar dags for att byta miljo lite nu. Det ar tufft att jobba fran 6 pa morgonen till halv 9 pa kvallen, varje dag, med bara varannan helg ledigt. Det ar ett jattekul och haftigt jobb, men ibland saknas det tid for att andas ut. Jag saknar att ha eftermiddagarna/kvallarna lediga, kunna ga och ta en fika, ta en langpromenad och tanka pa annat. Jag saknar att ga pa konsert, att ga pa stockholm stadsteater med nattis, sitta uppe fram pa smatimmarna med frida och spela gitarr, bara prata prata prata med er kompisar darhemma.
ICYE-lagret vet vi fortfarande inte var det ska vara, vi haller tummarna for att det inte bir i halan Siguatepeque som forra gangen. Vore ju najst med Copan eller nat... med de pengarna vi har givit till ICYE borde de ha rad att ta oss till Roatan, men det ar nog lattare att fa en kamel genom ett nalsoga...

Mientras siga viendo tu cara en la cara de la luna...

2010-06-20T07:52:00.002+02:00

Ja, den dar lilla spelningen i La Paz var ju overraskande minst sagt. Kommer i taxin med gitarren i handen, ser Belinda i dorren och vi borjar ga mot porten till gympasalen dar allt ska aga rum. Helt proppfullt med elever, 500 pers!!! Som alla jublade nar de presenterade ett internationellt nummer fran sverige... och som nastan alla sjong med i refrangen, DET var en upplevelse kan man saga...

Spelning!

2010-06-17T01:34:00.003+02:00

Det later ju valdigt proffsigt sa, men ja, vad ska jag annars kalla det?
Igar kvall pratade jag med Belinda, en f.d educadora har och hon fragade om jag kunde komma till La Paz (45 minuter harifran) pa fredag med en gitarr och sjunga vid ett firande av "studentveckan" pa gymnasiet hon jobbar pa. Jag pratade med Thierry, och yes, pa fredag morgon ska jag dit. Funderade pa lat idag och kom fram till denna:

Alskar den har laten.

Jag ar inte dod.

2010-06-16T16:34:00.002+02:00

Vill bara meddela att jag lever! Har inte bloggat pa evigheter men har inte haft nagon storre lust. Lagger nog upp bilder snart fran resan nar pappa kom hit och halsade pa. Det var jattekul att ha honom har, han kom bra overens med killarna pa Horizontes. Forsokte prata spanska och det gick ju ratt hyffsat for att vara pappsen kollapsen. Av Oscar fick han en honduras-landslagstroja, hur fint som helst.
Vi besokte Copan Ruinas, Tela, och Roatan. Roatan var dyrt men valdigt fint, otroligt klart vatten. Synd att vi inte hade sa lang tid dock. Ater i Tegucigalpa fick vi lift med polisen som hjalpte oss att hitta hotell kvallen innan pappa skulle aka hem. Som sagt, bilder kommer.

Forresten, jag har bestamt att jag aker hem i augusti trots allt. Sa om tva manader ses vi igen!

Jordens undergang!

2010-04-23T05:24:00.002+02:00

Oops. Snacka om hopp. Har inte bloggat sen min fodelsedag... Vi kor en snabbgenomgang:

- Jag, Hanna, Paulina och Johanna akte till Copan i en vecka. Den fylldes med mat, underliga manniskor, utgangar, varma kallor, ruiner, knappa kanadensare och en och annan polisarrestering... (inte av oss saklart)

- Livet pa Horizontes fortsatter, med ett drama som aldrig tar slut. Natten till idag spenderade en av de aldsta killarna i en cell pa polisstationen.

- Forra helgen akte jag, Hanna och Thierry till El Salvador, till en strand som heter El Espino. Dar bodde vi pa ett hotell, i hangmattor. Det ar en fantastisk kansla att ligga dar i morkret och gunga, titta pa stjarnorna och hora Stilla Havet innan man somnar.

- Galen varme! Apokalypsen ar har! Vi har nagon skum insektsinvasion, som stora bruna humlor som ar helt dumma i huvet, bara flyger omkring och stor, och in i vaggarna. Pa marken ligger hur manga som helst doda.

Haha, just nu sa Hanna en valdigt rolig grej apropa apokalypsen.
Lovisa: Vad ar det i Bibeln, det dar med att det kommer jattemanga grashoppor?
Hanna: Ja! Och sen grodor i gympaskor!! Nej fan, det var ju i Kalle Anka-tidningen...

Over and out!

Firad till tusen.

2010-04-02T00:36:00.002+02:00

Da var man 20 da. Hur hande det?

Den 27 mars var en helt otrolig dag. Jag hade inte vantat mig att bli sa firad som jag blev, det var verkligen fantastiskt. Det borjade med "ja ma hon leva" av Hanna, Paulina och Johanna (Hannas kompisar som ar pa besok fran Sundsvall), och sa fick jag en jattefin ryggsack fran Guatemala.
Hela dagen fylldes sedan av en massa kramar fran barnen och andra hojdpunkter. De aldsta killarna tog vattenhinkar och hallde over mig, det var mest skont eftersom det var sa varmt. Sedan nar vi ska ata lunch gar jag in i matsalen och marker ingenting, Hanna blir tvungen att saga till mig att jag ska titta langst fram i matsalen och dar stor en gigantisk rosa tarta med texten "Grattis pa fodelsedagen Luisa!" Hogsta chefen holl ett litet tal till mig, Thierry ocksa, och sen fick barnen ga upp och saga nagra ord de med. Jag blev helt rord. 40 personer som firade min lilla fodelsedag! Saklart sjongs det en massa och sedan gick jag upp och tackade.
Vad otroligt ratt jag har hamnat, kunde jag inte lata bli att tanka. Vilken tur jag har haft.

"Quizas no fue coincidencia encontrarme contigo.."

2010-03-28T22:20:00.003+02:00

I fredags var det dags for den lilla "festivalen" som skulle aga rum har pa horizontes. Vid 5 kom Wilmer och bandet och satte upp grejerna. Ungefar vid 7 satte vi igang. Det var Wilmer pa gitarr, en elgitarrist, en basist, en kille pa congas och sa jag och Dina, Wilmers syster pa maracas och sang. Det var sa otroligt kul att sta dar framfor dem och se hur glada killarna blev av att hora sanger de verkligen kunde. Det maste ha sett lite udda ut med en ljus europé mitt i congasrytmerna och bara honduraner, men det kandes sa ratt ocksa. Jag kande det som att jag verkligen horde dit pa nat satt.

Sen gick vi ner till grasfotbollsplanen och skulle slappa upp vara "globos" - typ som miniluftballonger/ljuslyktor. Bara en flog...

Sen gick vi upp igen till "scenen" och avslutade med en video om en kille som spelar gitarr utan hander, och nagra latar till. Helt underbar kvall var det!

Den svenska kryddan.

2010-03-23T15:28:00.002+01:00

Igar kom den stora dagen, da jag, Oscar och Marlon skulle framfora var stora hit Chiquitita pa ett fars dag-firande i nagon kyrkogrupps regi. Stallet hette Instituto Privado Comayagua (Comayaguas privata institut) och ar ett jattefint gymnasium, privat saklart. Nar jag berattade for killarna att showen var just dar tappade de hakan och fick ett nervost skrattanfall. Pa kvallen, precis efter middagen skjutsade Thierry oss i Horizontes-bilen. Det kanns alltid konstigt att vara uppkladd har, de ser en aldrig med smink eller smycken eller klanning. Sen ar man ju en av tva tjejer. Men det gar faktiskt inte for sig att ha jeans och honduras fotbollstroja som konsertkladsel. Oscar och Marlon utbrast "wooooow" och sag pa mig som om jag kom fran en annan planet.

Vi kom till stallet och vi mots av ett hav av stolar. Hjalp. Det var sa att jag fick en liten klump i magen. Mycket folk var dar. Vi skulle vara den forsta punkten pa showen, men var anda tvungna att vanta pa en lang prisutdelning till papporna i kyrkgruppen. Det tog en timme. Till slut borjade presentatorskan presentera oss. Det lat ungefar sahar:

"Och nu har vi en ung tjej med SVENSK nationalitet som ska framfora den forsta punkten. Hon ska satta lite krydda till den har tillstallnigen, det behovs. Hon arbetar pa centret Horizontes Al Futuro, och har tva av killarna darifran med sig som ska spela en sang for oss."

Jag och killarna satte oss ner pa varsin stol. Fanns inget mickstall sa en gubbe stod och holl en mick for min gitarr och en mick for min sang. Sangmicken var ganska stor och han holl den hur nara som helst haha, var jatteobekvamt! Men det gick bra iallafall, och lite in pa forsta versen fick vi en stor applad. Nar laten tog slut kom en riktigt ordentlig applad, det var hur kul som helst att se killarnas ansikten da. Kvinnan som presenterade oss sa efterat:
"Vilken anglarost. Gud har gjort stora verk, i dig ocksa! (tittade pa mig) Du gor ett fantastiskt jobb med de har barnen"

Sen fick vi lite mat, tarta och sen akte vi hem.
Snipp snapp snut, sa var sagan slut!

Livet ar underbart i Copan!

2010-03-21T01:31:00.004+01:00

Hej allihopa,

Nu har det gatt tva veckor sedan var forra lediga helg, vilket betyder att det var dags for nasta. Hallelujah. Jag och Hanna tankte lite pa vart vi skulle vilja aka och kom fram till ett mycket bra beslut : Copan Ruinas!
Sa vi packade varsin ryggsack och gav oss ivag. Igar kom vi fram vid 2 nagon gang och checkade in pa vart hotell. Vi sover i en sovsal, som inte ar en sal riktigt, utan ett litet rum med 6 sangar. 120 lempiras per person. Tanken ar ju att man ska sova flera darinne men vi hade turen att vara ensamma i ett rum, helt perfekt! For ovrigt ar hotellet jattefint, mysigt med hangmattor och en liten terass dar man ser ut over staden och bergen.

Igar gick vi och tittade lite pa souveneirer och traffade Hsuan som bor har. Vi tittade lite pa ferian som pagar just nu, som ett litet nojesfalt och en liten marknad. Sen at vi middag pa restaurangen tvars over gatan fran hotellet och gick och la oss. 12 timmars somn fick vi!

Idag borjade vi dagen med en bamsefrukost. Sedan gick vi och tittade mer i affarerna och jag kopte 4 trojor (bland annat honduransk fotbollstroja, det maste jag ju ha!). Sedan gav vi oss ut pa ett litet aventyr jag alltid ska minnas. Hanna lyckades fa med mig pa en ridtur. Jag, som nastan aldrig har ridit forut och dessutom ar allergisk (fast det gick bra nu), hade lite fjarilar i magen innan vi gick ner i receptionen for att mota var guide. Inte lugnade sig fjarilarna nar vi sag hastarna heller, och det bestamdes att den lilla hasten skulle Hanna rida, och jag fick en bamsing!

Jag kommer inte komma upp... tankte jag, men det gick ju bra. Och under turen gick det ocksa valdigt bra. Jag ramlade inte av en enda gang, trodde inte att jag skulle ramla av ens haha! Vi red langsmed floden, upp mot en mayaby dar vi sag pa mayaruiner, ett vaveri, och en underbar utsikt. Sedan red vi tillbaka in till Copan som badade i en galet vacker solnedgang.

Nu ska jag duscha och sen ska vi ge oss ut och ata pizza. Sedan kanske vi gar ut, eller tar en drink eller nat.

"Nej men det har kan det ju inte vara..., nej det kan det inte."

2010-03-14T17:01:00.002+01:00

Igar var hela packet, alla barn, kokspersonal, och vi educadores pa utflykt till stranden. Det var tankt att vi forst skulle till Tela, uppe vid karibiska kusten, men vaderprognoserna sag valdigt morka ut. Sa vi bestamde oss for att kora at andra hallet, mot Stilla Havet. Sodra Honduras hade jag egentligen ingen storre langtan efter att fa se, stranderna ar inte sa jattefina och klimatet ar riktigt hart (galen varme). Men nu har man sett det iallafall.

Det var som en san dar misslyckad familjesemester haha. Vi satt i en lanad buss (gammal gul amerikansk skolbuss, som alla bussar ar har) och sjong. Delade sate med Javier och Fabricio, gulligare ungar far man leta efter... Efter nagra timmar kom vi ner mot Choluteca. Vi klev ur bussen for kisspaus och mellanmal. Och jisses vilken varme. Som en bastu. Vi korde vidare, fragade om vagen. Kom ner till havet, dar sag vi forst en ful liten strand med batar. Korde forbi i letandet efter den "riktiga stranden". Kom till en atervandsgrand/parkering. Korde tillbaka och korde pa den fula stranden. Var den "riktiga stranden" som vi skulle till egentligen finns, ar fortfarande okant.
Stranden var nog den mest obarnvanliga stranden jag har sett. Glasskarvor overallt. Men - vi fick lana en uteservering av en snall familj och hogsta chefen fixade sa att alla fick aka bat och titta pa fagelreservatet (tydligen ett kant fagelreservat precis utanfor). Jag och Hanna akte med de aldsta killarna i en fullproppad lancha.

Vid 3 borjade vi dra oss hemat. Jag satt igen med Javier och Fabricio, de bada sovande pa min arm. Sen borjar de aldsta killarna sjunga som galningar bak i bussen. Och istallet for att be dem vara tysta, sager hogsta honset att de far chips, lask och godis nasta dag om de sjunger hela vagen till Comayagua. Hur kul som helst, de stod liksom och dansade, sa jag flyttade bak och sjong med. Vid 9 rullade vi in pa Horizontes. Borta bra men hemma bast.

Sommar, sommar, sommaaar

Que mi corazon esta colgando en tus manos, cuidado...

2010-03-12T15:44:00.002+01:00

I forrgar kom Wilmer hit, en kille som jobbar med musik i kyrkan. Han har aldrig pluggat musik eller nagot, men ar fullkomligt fantastisk pa att spela gitarr (och de 7 andra instrumenten han beharskar). Juan Carlos, en salvadoransk kille som jobbar har, ar basta kompis med Wilmer och vi har ju planerat att gora en konsert har pa horizontes, for att fira pasklovet den 26 mars.

Det var helt otroligt vad glad jag blev av att fa sitta och sjunga med nagon som hade sa mycket talang.
- Har du hort den har laten?
- Ja, jag har nog hort den en gang eller nat..
3 sekunder senare sitter vi och kor laten, precis som den ska vara.

Det bestamdes att jag skulle komma och repa i forsamlingshuset med Wilmer och bandet, dagen efter eller dagen efter det. Lite senare ringer W till Juan Carlos och undrar om det gar bra samma eftermiddag. I varldens storsta bil kommer Wilmer och hamtar upp mig, bilen var sa stor att jag forsokte ta mig upp i framsatet fran sidan 3 ganger, som vanligt liksom, men det gick inte, sa jag fick klattra upp. Val uppe vander jag mig om och hor lite morka fniss. Dar sitter bandet haha.

Kom in till forsamlingshuset, ser congas, andra tropiska slaginstrument, hogtalare, mikrofoner, bas och gitarr. Hjartat slog ett extra slag. Jag fick en stol, en mikrofon, och sa korde vi igang. Sjong igenom de flesta av de 12 latar jag skrivit upp, 12 av pojkarnas favoritlatar. Ibland sjong bara jag, ibland bara Wilmer och ibland sjong vi tillsammans.
Har kommer nagra exempel:

Den har sjunger bada tva. Den repade vi flera ganger, den var sa kul att sjunga och det lat sa bra med stammorna haha...

Den har sjunger Wilmer sjalv. Med gitarrspel EXAKT som orginalet, och med alla slagverk, later SA bra. Guillermo Anderson ar Honduras musikstolthet, jatteduktig.

Denna sjunger jag sjalv, av Mexikanska gruppen Maná

Annu en honduran, valdigt kand lat som Wilmer sjunger sjalv.

Bilder fran Copan Ruinas

2010-03-07T00:49:00.004+01:00

Haha ja det var ju pa tiden att lagga upp lite copan-bilder - vi var dar i november. Men battre sent an aldrig!

papegojor som bor vid ruinerna

Lite svettig, lite rod, efter manga trappsteg

On the top!

Mayasymboler

Det forsta man ser nar man kommer in i "ruin-lunden"

upptagna killar

2010-03-04T19:32:00.002+01:00

De aldsta killarna pa centret ar numera borta mellan halv 1 och 6 - vilket ar jattetrakigt! Och varenda lediga stund de har nar de ar har ska de plugga, tvatta eller stryka uniformen och stada. Oscar, som alskar att retas med mig, har nastan aldrig tid numera att gora det. Till bade hans och min besvikelse. Igar fick han dock en ret-stund da jag hjalpte honom med en spanskalaxa.

- Gud Lovisa, om du skulle ga i min klass, da skulle jag inte klara av nanting i skolan. Jag skulle inte kunna koncentrera mig.
- Haha varfor inte da?
- Jag skulle bara halla pa och retas med dig hela tiden, jag skulle bli avstangd.

Nyheter

2010-03-04T14:20:00.002+01:00

- Lilla trollungen Daniel, en av de minsta, aka Bart Simpson, har kommit tillbaka!!! AH vad jag blev glad nar jag sag hans ruffsiga har och busiga leende.

- Jag har kopt en ny mobil! Samma nummer som forut.

- Vi har just upptackt att en 15-aring har en valdigt skum transvestitkompis pa 30 ar som han brukar traffa, de forsoker ta reda pa vad det ar for en relation...

- En kvinna i styrelsen for centret fragade mig igar om jag ville komma till en konsert de skulle ha (tror att det var i regi av kyrkan) och sjunga Chiquitita igen. Jag sa att sjalvklart vill jag det och att jag skulle fraga mina tre gitarrister. Oscar sa forst att han gor det om de andra gor det. Sedan sa han att han gor det iallafall, aven om det bara blir jag och han.

- Nasta sondag aker vi till playan med allihopa!

- Innan pasklovet ska det hallas en konsert har pa centret och jag ska sjunga 12 latar av killarnas favoriter.

- Pappa kommer antagligen hit i borjan av maj!!!

- Vakten har kanske stuckit harifran - den andra pa tva veckor.

Ranad!

2010-03-01T04:52:00.002+01:00

Jaha. Da hande det. Nagon gang maste jag ju bli ranad nar jag nu flyttat till det har landet. Ungefar sa kanns det.
Vi tar det fran borjan:

Jag ar pavag, glad i hagen, till stan for att kopa baleadas till mig och Thierry och staller mig och vantar precis utanfor centret pa en taxi. Ljusharig ensam tjej, vantar pa taxi - smart drag... Pa den stora landsvagen narmar sig tva killar med en cykel. De stannar ocksa vid samma horn som jag. Jag tankte: 1, de vantar pa bussen. 2, de ska rana mig. Det sistnamnda var det ratta, tyvarr. Ena killen gar emot mig och sager: "Allt ur fickorna, kom igen. Skynda pa, jag har inte tid!!" Pa fem sekunder tar de min mobil, de 12 dollar och 100 lempiras jag hade med mig och sticker ivag pa sin cykel. Som tur var fick jag behalla nycklar och bankkort. De hade inget vapen eller nagot (inte vad jag hann marka iallafall)

Det konstiga var att jag alltid har forestallt mig att jag skulle bli livradd om jag blir ranad. Men man fattar liksom inte riktigt att det hander, man blir bara helt stalld och tyst. Sedan nar det var over, da kande jag hur hjartat bultade hart hart. Och nar jag gjorde mitt andra forsok till att aka in till stan (den har gangen med 5 killar fran centret som sallskap) drabbades jag av lite latt paranoia. "Han dar ser lite mysko ut, ga at andra hallet."

Senare pa kvallen nar jag satt och at baleadas med Thierry i koket sa far han ett sms fran Oscar som fragar om det var sant det som hande mig. Tydligen hade han forsokt ringa min telefon (men utan framgang saklart).

Haha, en lite rolig grej ar att Hanna kopte saldo till mig idag. 150 lempiras till min mobil, som nu den lyckliga tjuven far.

Aldrig mer ska jag vanta pa en taxi sjalv. Oscar erbjod sig att folja med ut med ett baseball-tra nasta gang. Det later bra tycker jag. Nu ska jag sova. Godnatt horrni.

(forresten! Var ar kommentarerna??)

Svampbob fyrkant

2010-02-27T04:56:00.002+01:00

Haromdagen fick jag, av nagon outgrundlig anledning, ansvaret for de aldsta killarnas (15-18 ar) hus. Jag fick ga med dem nar de skulle byta om till skoluniform t.ex. Aldrig trott att jag skulle hamna i den sitsen. De ar ett roligt gang. Jag stod utanfor och vantade (vill inte se nagot jag inte borde se), tills Chutia kom ut i handduk och drog fram en bank till mig att sitta pa. Marbin, 15 ar, visade stolt upp sina illgula svampbob fyrkant-kallingar och fragar mig om jag gillar dem.
Fram mot kvallen forsokte de overtala mig och vice direktoren att jag skulle vara med dem och lagga dem pa kvallen. Jag var nastan pa vag att fraga Thierry om det gick, skulle vara sa skont att slippa de sma busungarna lite grann, men till slut hamnade jag hos busungarna iallafall.

Jag, Chutia och Marbin pratade om att jag inte ville vara darinne nar de byter om. Marbin utbrister da:
" - Meh. Du har ju sett pequeñosarna (de minsta)! Vi har ju samma saker..."

Jo, fast nej.

UFO i Honduras

2010-02-22T19:05:00.002+01:00

Igar fick jag ett sms av favvo-17-aringen dar det stod typ: "De sa pa nyheterna att det landat ett rymdskepp eller nat i Copan tror jag det var. Oj.. vad kan det vara?" Haha jag skrattade hur mycket som helst nar jag laste det och tankte att jag maste kolla upp det dagen efter. Idag gjorde lite serios googling och fann att ett NASA-skepp som skulle landa i Miami flog over Honduras, och folk blev skrackslagna. Hahaha. Rubriken lod nat i stil med "NASA-skepp orsakar panik i Honduras". Stackars honduraner haha.
Idag satt jag med tva av de aldsta (daribland favvisen). Konversationen lod:

- Men du... vad var det i rymdskeppet?
- MEh. Dummer. Det ar ju darfor det heter Unidentified Flying Object. Man vet inte!
- Men nagon maste ju vara darinne... vilka??
- Marsianer.
- Ah. USA har sana tillfangatagna va? For att gora experiment?
- Japp.

Herregud haha.

2010-02-19T04:04:00.003+01:00

Med nastan 2 dagar i Tegus, 3300 lempiras fattigare, men med en gratis lunch pa pizza hut rikare kom vi hem idag till Comayagua. Nar jag, sub-direktoren, den salvadoranska volontaren och Hanna satt i bilen pa vag till huvudstan igar morse kunde vi foga ana vilka hemskheter som vantade oss. De stavas boter (nae sa stavas det inte alls, men jag har inte de tre sista bokstaverna). For Hanna var det ICYE som klantade till det, och for mig var det val nan blandnig av migrationsverket/jag och lite grann chefen pa projektet kan jag tycka. Usch, jag vill inte tanka pa det nagot mer. Iallafall var chefen pa ICYE pa migrationskontoret och vi traffade honom av en slump, men han hjalpte oss under hela dagen (det var han som bjod pa lunchen), medan de tva andra akte hem till Horizontes. Vi blev inte klara pa eftermiddagen innan kontoret stangde sa det var bara att stanna kvar en natt i den otroligt vackra staden Tegucigalpa. Juanita, en aldre dam pa ICYE-kontoret erbjod oss att fa bo hos henne over natten. Varldens basta Juanita.

Lite annat:

- imorgon aker jag, Hanna, Thierry och Laureen till ett hus uppe pa ett berg. Vi far lana huset helt for oss sjalva over helgen, det tillhor en kvinna i styrelsen. Vi packar med en massa mat, ritblock, pennor och bocker. Ay que rico.

- En till frente frio (kallfront). For bovelen alltsa.

- For nagon timme sedan stod jag och Hanna i koket och fixade med juice och baleadas, da knackar Oscar pa dorren : "Lovisa!!", han skuttar in och ger mig en horlur, ur den strommar pianomellanspelet till Abbas Chiquitita - min lat! (eller var). Det var bara darfor han sprang och letade efter mig, for att den var pa radion. Sant gor mig glad.

Bomberos infantiles

2010-02-14T00:19:00.003+01:00

Nu ar det helg, tack och lov. Forsta skolveckan ar avklarad. Det ar ett tufft schema for mayoresarna och "en vanlig dag" pa horizontes som jag skrev om i det forra inlagget galler inte langre. Nu ar det nya tag, de aldsta har traslojd/syslojd/datorkunskap pa morgonen, tid for att tvatta klader, stada och lite fritid, och sedan skola fram till kl 5.30, nar de kommer hem pluggar de tills de ska ga och sova vid 9. Vilket innebar att de knappt ar haromkring langre = trakigt.

Grejer going on:

- pa engelskan sjunger vi Man in the mirror av Michael Jackson, med de minsta och de mellersta barnen. Forra gangen hade jag med gitarren och vi spelade och sjong sjalva, helt underbart. Ska antagligen framforas pa mors dag-showen.
- En av mayoresarna rymde harifran, slutade pa sitt jobb och ska aka till mexico. Jag och Hanna var ganska nara honom, han hade mycket problem, men var riktigt gullig. Har sager de att han ar utan hopp.
- en kille fran ungdomsfangelse ska komma hit snart, vet inte riktigt nar.
- Idag var jag och Hanna med pequeñosarna och en mediano till brandstationen och var med nar de hade typ brandmansskola for barn.

Horizontes al futuro, mitt hem.

2010-01-31T05:42:00.002+01:00

Jag borde kanske berätta lite mer om hur vardagen ser ut här. Jag kan börja med att beskriva centret.

Horizontes al futuro är ett rehabiliterings-center. Huvudsyftet är att barnen ska få komma in i samhället, genom en bra uppfostran, hur man beter sig, utbildning eller arbete (några av de äldsta arbetar, t.ex med snickeri och hårfrisering). 40 killar bor här, 40 killar från ”riesgo social” (social risk?). Familjerna är fattiga, inga pappor, de har gått på gatan, använt droger och alkohol, börjat festa alldeles för tidigt m.m. De kommer från olika platser i Honduras, men de flesta från Comayagua. Killarna är uppdelade i tre grupper: Pequeños (de små, ca 8-12 år), Medianos (mellanbarnen, ca 12-15 år) och Mayores (de äldsta, ca 15-18 år). Jag är ansvarig och bor med los pequeños.

Nu ska jag beskriva en helt vanlig dag på Horizontes (dock är ingen dag en vanlig dag på Horizontes):
06.50 – Min väckarklocka ringer. Dags att gå upp och göra sig i ordning innan väckningen av småkillarna börjar.
07.10 – Upp och hoppa! Klockan ringer över hela centret och pojkarna ska upp, duscha, tvätta sina kläder de burit dagen innan samt göra sina sysslor. Varje barn har ett område de städar varje morgon.
08.10 – Frukost i matsalen med allihop. En vanlig frukost är en semita (söt bulle), en banan och varm choklad. Innan varje måltid bes bordsbön och efteråt sjunger alla. Fritid fram till klockan 9. För mig och Hanna är det planera lektion-tid.
09.00 – Apoyo escolar = skolstöd, ordagrant. Vi har lektioner i spanska, geografi och matte. Jag och Hanna har 6 st av de allra minsta pojkarna.
10.15-10.45 – Fritid (jag och Hanna planerar engelskalektionen)
10.45 – En grupp har computacion (datorkunskap), en annan lectura (lästimme) och den tredje Ingles. Det roterar varje dag. Jag och Hanna har engelska.
12.00 – 12.45 – Fritid (faktiskt fritid för mig och Hanna också!)
12.45 – Lunch. T.ex ris, frijoles och stekt ägg. Fritid fram tills den första eftermiddagsaktiviteten.
14.00 – Talleres (fritidsaktiviteter). Hanna har teater, jag har gitarr. Andra exempel på aktiviteter är pappersåtervinning, trädgårsskötsel och teckning.
15.15 – 16.00 Fritid
16.00 – 17.00 Arbete, t.ex gräsklippning eller städning/filmvisning/föreläsning.
17.00 – 18.30 Fritid. Vi turas om att ha kökstjänst, alltså att servera middagen kl 18.00 tillsammans med 3 barn.
18.30 Middag.
19.00 – 21.00 Fritid. Ofta har vi filmstund.
21.00 Sängdags. Alla duschar, borstar tänderna och kryper ner i sängarna. Jag brukar läsa sagor för mina småkillar innan vi släcker ljuset, runt 21.30.

Varje onsdag har de utflykt. T.ex upp på berget, till en pool eller någon fotbollsplan. På helgerna åker de allra flesta hem till familjen, eller någon släkting. Bara några, som verkligen inte har någon stannar här, eller de som bor i andra städer, de åker hem bara varannan helg, det brukar vara runt 10-15.

saber que se puede...querer que se pueda

2010-01-24T23:05:00.003+01:00

Sitter har pa ett internetcafe i Comayagua och njuter av den sista lediga dagen pa helgen innan cirkusen drar igang igen. Mycket jobb har det varit de tva senaste veckorna, den forsta tiden som ansvarig for los pequeños. Det har verkligen tagit pa krafterna. Hanna blev sjuk stackarn. Min hosta har antligen gett med sig och forsvunnit.

Jag har en bomb att slappa. 6 manader kvar pa Horizontes kanns for lite, darfor vill jag stanna langre. Till ungefar februari. 1,5 ar ar mycket utanfor Sverige, men jag vet anda hur fort tiden gar och hur ofardig jag kommer kanna mig om jag aker hem redan i augusti. Sa, vi far se hur det blir.

Mitt projekt

2010-01-16T23:18:00.002+01:00

Horizontes al Futuro: El proyecto from Iosu López on Vimeo.

crazy gringas

2010-01-10T04:50:00.000+01:00

Hanna och Lovisa har precis klivit ur taxin utanfor Horizontes port. Klockan är runt halv 11 på kvällen och de har just varit på bio. Hanna försöker öppna dörren med nyckeln, men de bada inser snart att vakten, Don Barela, antagligen redan har satt på hanglaset på insidan som han gör varje natt. Taxichauffören vantar talmodigt bakom dem for att se till att de kommer hem ordentligt. De börjar knacka, hårdare och hårdare.

- Don Barela! Don Barela!

Eftersom Don Barela vanligtvis somnar i biblioteket, som ligger precis innanför dörren, under natten borde det inte ta sa lang tid. Men det gör det. Ropen blandas med nervösa skratt. Byte av strategi. Lovisa håller upp Hannas fot och Hanna håller sig fast med händerna på dörrens kant och tittar over muren. De fortsätter att ropa och hor i bakgrunden hur taxichauffören också skrattar. Plötsligt hor de lite för många skratt. Lovisa tittar bakåt där hon står och kämpar för att inte tappa Hannas fot eller kissa på sig av skratt, och får se Freddy och Celin, två av mayores-killarna som öppnat sin dörr på andra sidan vägen för att se vad i helvete det är som pågår därute. Taxichauffören som fortfarande sitter kvar precis utanför och Freddy och Celin som kiknar av skratt i dörren får vara publik till en mycket underhållande och akrobatisk tvåmansshow (tvåkvinnorsshow) tills Don Barela äntligen kommer och öppnar. Hanna och Lovisa skrattar oavbrutet, men lyckas ändå få fram ett tack till den vänlige chauffören och ett god natt till killarna.

Utila

2010-01-04T21:11:00.002+01:00

Veckan pa Utila var helt otrolig. Sa skont med semester, lamna bekymrena pa busstationen i Comayagua och ta baten ut till en mysig o. En liten stad, bara en huvudgata, nagra utestallen dit alla gar och en valdigt bra stamning. Musik overallt, det ar verkligen en partyo. Och sa kul att traffa alla volontarkompisar igen. Jag kan saklart inte beratta allting sa har kommer nagra hojdpunkter:

ALL SNORKLING
Behover inte saga sa mycket mer. Sa otroligt vackert.

Cykeltur
En dag hyrde vi cyklar och det var sjukt varmt. Vi stannade lite grann for ett dopp i havet innan vi cyklade vidare. Da kom vi in i djungeln, dar det var skugga och vi alla blev lattade. Steffi utbrast: AHHHHHH. Det var bara lycka rakt igenom.
Precis da kanner jag hur cykeln borjar kannas lite ostadig. Oops. Lerpol under mig. 1 sekund senare lag jag pa sidan, i polen och kved: can someone help meee?? hahaha.

Doden pa dansgolvet
Vi ar pa Bar in the bush, och dansar. Jag kanner nagot klattra over min fot och tanker att det maste vara en krabba. Eller? Den var ju ganka mjuk... Jag gar efter varelsen och forsoker lysa med mobilen pa den, nagra killar vid baren hjalper mig och vi ser vad det ar: EN STOR HARIG TARANTELLA-SPINDEL!! HERREGUD. Och den saken klattrade pa min fot. Varre an skansens klapp-horna. En av killarna borjar stampa pa den tills den bara ar spindelmos och jag star dar och bara gapar. Till slut far jag fram nagon blandnig av: WHAT/HOW/ WHY??? Och de sager att den ar hur farlig som helst, det hade kunnat bli jattearvaligt om den hade kissat pa mig nar den klev pa mig.

Expedition Robinson
Jag, Denise och Laureen tog en battur till en paradiso. Den var verkligen paradiset om det inte hade varit for att idioter hade lamnat en massa sopor dar. Fy. Iallafall var vattnet helt otroligt, grunt och turkost och fullt med koraller. Det var valdigt svart att komma ut till de djupare delarna av revet bara, eftersom det var jattegrunt och korallerna borjade jattetidigt. Vi ar alltsa ensamma pa en ode paradiso. Kan ju lata som himmelriket, men dar vi sitter pa stranden ser vi hur stora svarta moln sitter tatt ihoppackade. Skamten borjar ga om hur vi kommer bli fangade pa on, i sporegn, hur vara overlevnadskunskaper kommer att testas till det yttersta. Da borjar det sporegna. Vi borjar fixa med vara handdukar, pasar, snorkelutrustning och flipflops nar Denise ropar:
- GIRLS! LETS BUILD SOMETHING!!
Ingen tid att forlora! Vi tog tag i varsin palmgren och byggde ett regnskydd. Da slutade det regna saklart. Just nar jag och Laureen borjar ta en promenad runt on i vattenbrynet sa kommer var batchauffor tillbaka och sager att det kan bli farligt att aka senare eftersom det borjar bli oroligt med regn och vind. Vi satte oss i baten igen iallafall, glada over att snart vara tillbaka pa Utila, torra och nojda. Da borjar batresan from hell. Det gungar sa in i helskotta, och varan avlanga lilla bat kanns inte sa stadig. Vattnet bara forsar in och vi kan inte sluta skratta. Situationen var sa otroligt kul, hela dagen ocksa. Sa vi sitter och sjunger istallet. Astrid Lindgren, Disney och barnvisor m.m. Jag hade hur kul som helst. En dag jag aldrig kommer att glomma!

Tree-tanic
Den vackraste baren jag nagonsin har sett ar pa Utila. En man har byggt ett gigantiskt tree-house som han har dekorerat med snackor, kulor, allt mojligt. Tunnlar, gangar, trappor, gangar - det ar helt otroligt. Jag ska forsoka sno bilder av de andra och lagga upp.

Det var en helt perfekt bubbla att stanga in sig i under en vecka.

Utila pa sondag!

2009-12-25T22:43:00.000+01:00

Utila, har kommer vi!

the boys of the NYPD choir were singing Galway Bay...

2009-12-25T22:21:00.003+01:00

Efter ca 4 dagar i Tegucigalpa ar jag och Hanna nu tillbaka i Comayagua. Det var hur kul som helst att traffa Lorna, Steffi och Kobie igen. Sista kvallen gick vi ut och hittade ett valdigt kul stalle, det var som ett hotell, med en valdigt fin pool, och dansgolvet var liksom pa en balkong over poolen. Musiken var till en borjan inte sa bra sa Lorna drog i tradar och det slutade med att jag fick sta vid Dj-baset tillsammans med agarens son och bestamma latar. Det var kul. Sen kom dock den riktiga DJ:n och var fina spellista glomdes bort. Agarens 17-ariga son var hur trevlig som helst, och skankte mig och Hanna mat fran koket. Feed the gringas at christmas time!
Det var ganska synd om de andra eftersom de fick sta ut med en himla massa internskamt och prat om Horizontes. Det gar liksom inte att fa ur huvudet.

En insikt under de har dagarna ar att foralskade och svartsjuka 16-aringar inte ar att leka med.

Igar pa morgonen skulle jag och Hanna handla julmaten och vi drog en La Princesita som vanligt nar vi ar i centrum. Vart favoritplace, dar de serverar lojligt stora och lojligt billiga baleadas. Iallafall, Oscar akte till Comayagua dagen innan sa han kom dit och gjorde oss sallskap ett tag innan vi gick till supermercadon. Senare pa dagen nar jag och Hanna holl pa att laga mat kom han till Horizontes och satt med oss ett tag i koket och valde latar pa min iPod. Nagon hade stjalat grejer fran ett av husen, som tillhor de aldsta killarna. Av Oscar hade de tagit allt, klader och skor som han hade sparat ihop till sjalv. Pa julafton!! Han blev riktigt ledsen. "Alltid hander nagot sant har pa jul! Det ar darfor jag hatar julen Lovisa..." Han berattade om nar han var runt 9 ar och skulle kopa brod till sin mamma pa julafton. Han var pa vag tillbaka pa sin lilla cykel. Da kommer en man bakom honom, med en stor pistol. Han pistolhotade lilla Oscar och tog hans cykel. PA JULAFTON!! Ett litet barn!! Jag blev sa arg.

Julafton igar firades tillsammans med Thierry, den franska sub-direktoren pa barnhemmet. Jattemysigt, vi brukar nastan aldrig ha tid att riktigt prata med honom sa det var hur kul som helst. Vi pratade om vilka favoriter vi hade pa centret, och en massa annat.

Idag ar det tomt som bara den, tva av killarna ar har bara. Lugnt och skont. Men for tomt!

Adios!

En arssammanfattning

2009-12-23T18:40:00.002+01:00

Årets bedrift: Lyckades folja drommen och ta mig hit, till andra sidan jorden.

Årets bittra: Ingen julkonsert eller luciatag i ar...

Årets bästa semester: Varmland pa sommaren ar alltid en hojdare.

Årets nytillskott: Allt jag fick genom att komma hit.

Årets förlust: Min fina farmor

Årets vuxenpoäng: Borjade jobba pa ett barnhem?

Årets fysiska förändring: Tranade mycket i Sverige - sen kom Honduras med sina jakla frijoles och brist pa tid.

Årets nya kändisförälskelser: Tito el bambino.

Årets mest gåshudframkallande låt: Volver - Estrella Morente

Årets läsupplevelse: "Disgrace" av Coetzee

Årets insikt: Svartsjuka 16-aringar ar inget att leka med.

Årets tv-besatthet: Inget alls.

Årets fest: Min avskedsfest var valdigt fin. Och alla utgangar i Tegus med volontarganget.

Och det reegnar i Tegus...

2009-12-21T15:19:00.002+01:00

Sa var man tillbaka i Tegus. Konstig kansla faktiskt, att vakna upp igen i vardfamiljens hus. Men ack sa skont det ar med en gigantisk sang och helt eget badrum. Jag har i princip hela overvaningen for mig sjalv. Igar innan vi akte bestamde vi traff med Chutia, 17-aringen som lamnade centret for att ga pa militarskola.
- Vad ska du gora idag? fragade jag
- Ingenting. Jag ska inte gora nanting alls.

Vi motte upp honom i parken, gick och kopte licuados, satte oss ner och pratade om vilka nyheter som finns, bjod honom pa lunch, julhandlade lite till vara familjer och vid 5 gick vi forbi en biosalong och fick den spontana iden att vi skulle ga pa bio. Prick 5 borjade "El juego del miedo 6" (SAW). Vi var nastan de enda i salongen, tatt ihopkrypna, hallandes varandras hander for fy bovelen vad acklig den var. Jag hade velat ha ett foto av oss tre haha. En helt underbar dag faktiskt, bade Hanna och jag har saknat honom jattemycket.
Chutia i bla jacka

Idag vaknade jag upp i ett valdigt regnigt Tegus. Planen for idag ar att jag ska hamta ut mitt residens-kort, och sa ska vi forsoka hitta nyarsklanningar.

Nu borjar min vardfamilj vakna upp sa smatt sa jag ska nog duscha och ga ner till dem tror jag.

panik

2009-12-21T02:58:00.002+01:00

Jag ar lite lost nu. Ar hos min vardfamilj i Tegus. Min mobil har slut pa batteri och sjalvklart glomde jag laddaren hemma i Comayagua. Klockan ar redan 8 och vi ska ut och ata middag, en massa, ikvall ar det tankt. Jag har iiiingen aning om hur jag ska gora nu alltsa.. och som gradden pa moset sa funkar inte facebook pa den har datorn! Hanna, or someone else, if you see this, write something here or to my mail!

Dagen med stort D

2009-12-20T16:16:00.005+01:00

I fredags var det antligen dags for julmiddagen. Fotbollsplanen omgjordes helt, med en otroligt fin scen gjord av palmblad, ljusslingor, en malning som barnen gjorde tillsammans med en educador och lite gras pa golvet. Bord och stolar till publiken togs fram och vips var planen oigenkannlig.

Att sjunga infor folk ar ingenting jag blir nojjig over, men att sjunga infor folk med tre nervosa killar som spelar gitarr (oftast i otakt), och inte veta hur de kommer reagera om det gar at pipsvangen gjorde mig valdigt nervos. Men vad hander? Jo, de spelar perfekt och helt i takt med varandra for forsta gangen framfor allihopa. Det var helt otroligt, jag finner knappt ord. Jag holl pa att spricka av stolthet nar sista tonen i "Chiquitita" klingade ut. Att se hur glada och stolta de var over sitt framtradande var obetalbart.

Hogsta chefen pa projektet kom fram efterat och beromde oss och sa att det har var ett av de basta aren han hade varit med om. Han papekade ocksa vilken stor utveckling det har var for Oscar, killen som forst inte ville och trodde att han inte kunde. Att da kampa vidare, ga upp pa en scen framfor folk och spela gitarr fastan vi var langt ifran sakra pa det vi skulle gora, lyckas, fa applader och berom efterat ar ett helt enormt steg. Det kanns sa otroligt bra och jag ar sa glad att jag har fatt vara med om det och bidra till hans framsteg pa ett sa konkret satt.

Som de har kampat alltsa. Jag ar sa himla stolt over dem. Igar, precis innan de akte hem till familj och slakt over julen, pratade vi lite om hur det gick, jag och Oscar, och jag fick antligen tillfalle att saga hur sjukt stolt jag ar och hur bra han spelade. Han berattade att nar folk borjade appladera blev han helt chockad, och tankte "woow applader... varfor gor de det?" och sedan gick det upp for honom att det var for oss de appladerade.

Han gav mig ett virkat armband han hade gjort sjalv, i blatt och vitt, honduras farger. Jag tappade hakan lite grann. "Det ar med gladje, men ocksa ledsamhet som jag aker hem nu... jag kommer sakna Horizontes pa lovet" sa han. Jag kommer sakna alla barnen, men speciellt honom, hur mycket som helst. Han ar utan tvekan den jag kommit narmast.

Oscar och en mycket stolt gitarrfroken (foto taget av Hanna)

Tivoli och julstok

2009-12-18T18:21:00.003+01:00

Igar hade jag, Hanna och William ledigt pa kvallen sa vi tog tillfallet i akt och akte till los juegos mecanicos (tivoli) i Comayagua som haller pa till slutet av den har veckan, tillsammans med Fernando. William och Fernando ar bada tva 19 ar (tror jag), William jobbar har pa centret just nu och Fernando slutade for nagon manad sen, bada tva ar harifran. Det var jattekul, vi at mat, gick runt, satt och pratade och lyssnade pa rancheras. Vi tankte ga och knuffa bort sangerskan fran scenen for det var inte fint, och stjala showen. Tyvarr gjorde vi inte det. Vi sag ocksa en beromd argentisk fotbollspelare som spelar i Hispano. Vid 11 nagonting kom vi tillbaka och idag hade vi lite sovmorgon, skont. Ikvall ar det julmiddagen, jag ar inte sa nervos langre for mina gitarrkillar, vi ovade ju riktigt duktigt igar - men det ar dom.

chiquitita, dime porque...

2009-12-18T00:10:00.003+01:00

Jag har sjungit chiquitita pa spanska nu ungefar femtielva ganger. Efter gardagens misslyckade repetition infor alla andra pa genrepet med gitarrkillarna sa repade vi ordentligt idag. Och det gick skitbra. Vi korde igenom laten perfekt 4-5 ganger iallafall. Det ar sa kul att se hur beslutsamma de ar och hur de verkligen kampar med ackordbyten och rytmen. Killen som var mest tveksam och pessimistisk ar nu ledarfiguren som peppar de andra och sager att vi maste kora annu en gang. Jag blir sa stolt.

De som ska spela pa julshowen imorgon ar Marlon, langst till vanster i gront, Ulices bredvid i blatt och Oscar, i turkost bredvid mig.

Det narmar sig...

2009-12-16T16:26:00.002+01:00

Jul, jul stralande jul, sank dina vita vingar....

inte riktigt.

Brist pa svensk julstamning ar det absolut. Snon, kylan, varmen inomhus, kanslan av blota strumpor nar man kommer in i hallen, lussebullar, glogg, en AKTA julgran, halla sitt lucialjus med svettiga hander och sjunga det finaste man kan, kla upp sig for julkonsert och sjunga roliga arr av Peter, dekorera huset med julstjarnor, adventsljustake, baka julgodis etc....

MEN

Jag har istallet 40 barn som alla forbereder sig for en kick-ass julshow med Michael Jackson-dans, gitarrspel, tva teaterpjaser och akrobatik-forestallning. De 40 gulligaste barnen i varlden dessutom. Jag har ocksa en helt otrolig semester att se fram emot. Den 27 december aker jag och Hanna tillsammans med andra ICYE-volontarer en vecka till Utila, en karibisk o som tillhor honduras dar vi har hyrt en lagenhet for en otroligt billig penning.

Sa summan av kardemumman ar att jag ar ganska sa otroligt glad att jag ar i Honduras just nu. Ikvall kommer en blind kille och spelar gitarr har, han brukar komma ibland men jag har missat honom den gangen han var har forut. Ska bli sa kul att fa lite mer musikupplevelse.

Nu ska jag och Hanna hjalpa minstingarna att prova sina nya byxor och se om de behover laggas upp. Hasta pronto.

Slagsmal

2009-12-13T04:44:00.004+01:00

I mandags blev det slagsmal har. Det var inte kul att se. Tva av de aldsta pojkarna, som jag har bra kontakt med bada tva, rok ihop. En 16-aring, som jag ar narmast, och en 18-aring har ogillat varandra sen de var sma, och brukar alltid undvika varandra, men den har dagen hande det nagot. Efter engelskalektionen gick bada tva ner till fotbollsplanen for att slass. En volontar fick syn pa dem och sprang ner. De forsokte separera killarna som kokade av ilska. Jag sag det fran ett fonster pa kontoret och mitt hjarta gick sonder lite grann. Jag har aldrig sett nagon sa arg forut, 16-aringen skakade , grat och skrek: "Jag dodar honom!!" Till slut fick de ner honom pa marken och kunde ta hand om den bodinga pannan han fick av 18-aringens knytnavsslag. Vid det har tillfallet pratade han inte med mig pa grund av vart lilla gitarrpoblem.

Pa kvallen, dock, satt vi i TV-rummet och helt plotsligt vander han sig mot mig, ler och lagger huvudet i mitt kna och sa bara pratar vi om allting som hande. Han ar ganska svar att komma nara men nar man val ar dar sa ar han valdigt oppen och arlig. Jag kunde knappt kanna igen honom, svullna lappar, stort lila oga som han inte kunde oppna och ett hack i pannan. Jag fragde honom om han var valdigt arg pa mig for det dar om gitarren och han svarade: "Nej, jag kan inte bli arg pa dig Lovisa... det ar nagot konstigt jag har..." Det var valdigt skont att kunna prata med honom igen, som vanligt.

Barnatro

2009-12-13T04:44:00.001+01:00

Haromdagen var jag och godnattpussade minstingarna, nar Javitin 8 ar, den minsta och den sotaste, sager "Lovisa! Ska vi be?" Jag satter mig pa sangkanten, Javitin knapper handerna och sager "Herre" - tystnad - . "Ska jag eller du?" undrar jag. "Du". "Ehm.. men jag tror att du ar battre pa det". Da borjar han med sin lilla lilla rost: "Herre, jag ber att du ska ta hand om barnen som gar pa gatan och inte har nagot att ata, ta hand om min familj, mina foraldrar. Hjalp min mamma. Ta hand om alla mina vanner pa horizontes, ta hand om Don Goyo och alla volontarer". Jag holl pa att spricka, det var sa gulligt.

Enferma

2009-12-13T04:36:00.002+01:00

Jag blev magjsuk i tisdags natt och haromdagen gick det over till halsont, oronont och feber istallet. Nar Hanna gick runt med shorts och T-shirt och svettades hade jag jeans, linne, munkjacka och fros. Igar gick jag till San Benito, sjukhuset for de fattiga tvarsover vagen dar allt ar gratis och fick piller och pennicillinspruta. Aj. Nu ar det battre iallafall.

Helgen

2009-12-06T17:54:00.002+01:00

Den har helgen stannade jag och Hanna kvar i Comayagua. Valdigt skont att fa saker gjorda, t.ex har jag organiserat alla papper jag hade liggandes pa mitt rum, stadat hela rummet och tvattat klader. Har ocksa kopt en ny mobiltelefon eftersom jag och Hanna blev ranade under torsdagseftermiddagen. Nagon tog sig in i vara rum och tog min kamera, min mobil, 75 lempiras som tillhorde en av killarna av mig och en kamera av Hanna. De forsokte ta hennes dyraste kamera ocksa, men gomde den av nagon anledning i gangen utanfor rummet. Eller gomde och gomde, den lag innanfor en tyngdlyftningsgrej, ganska synlig. Den franska volontaren har lanat ut sin kamera till mig, otroligt snallt.

Pa torsdagskvallen gick vi ut och at for att glomma vara sorger. Mina sorger var min kamera och Oscar, favoriten som blev arg. Vi lyckades ganska bra. Nagot vi upptackte nar vi satt pa Plaza Colonial, en fin restaurang precis vid katedralen i parque central var att dar kan vi inte prata engelska, eftersom det finns sa manga amerikaner dar pga militarbasen. Vi ar sa vana att kunna vara valdigt frisprakiga pa engelska, men dar fick vi oss allt ett uppvaknande. Och ett valdigt gott skratt.

Pa fredagen akte vi in till stan och handlade grejer, at superbaleadas pa La princesita och svettades i varmen. Sen akte vi tillbaka till projektet, gjorde oss iordning och planerade att ga pa bio. Men - bion var stangd av nagon konstig anledning sa bio blev det inte. Men det blev en god middag och en drink pa Sangria och dans pa Gota de Limon iallafall. Pa Gota fanns hur mycket amerikanska militarer som helst, och jag kan val saga att de inte riktigt ar min favoritgrupp av manniskor men trevliga var de iallafall.

Igar handlade vi lite mer, akte tillbaka till projektet och tog det lugnt, stadade och tvattade. Vi planerade att ga pa bio igarkvall istallet men sedan fick vi hora att det skulle vara en stor konsert i parken i samband med att den stora julgranen skulle tandas. Killarna fran centret skulle dit sa vi bestamde oss for att agna kvallen at det istallet. Vi at mat fran gatustanden som var dar, kopte armband och letade efter killarna. Till slut hittade vi dem och satt med dem ett tag, i vantan pa en som ocksa jobbar pa centret som skulle traffa dem kl 8.

Vid 9 blev det oroligt i var del av parken. Tydligen sa borjade las maras - de galna ungdomsgangen - att braka och folk skingrades och sprang darifran. Detta var forsta gangen jag har varit radd for min sakerhet pa allvar, eftersom jag vet hur sjuka i huvudet de dar gangen ar. De dodar, valdtar och ranar helt utan anledning eller logik. Bara for att skada folk och skrammas. Jag kunde se hur det nasta dag i tidningen kunde sta om hur en mara skadade/dodade manniskor manniskor vid en konsert i parken. Sadant laser man om varje dag, inget konstigt alls. Som tur var kom polisen och ingenting hande vad vi sag iallafall.

Idag ska vi in till stan igen och handla de sista julklapparna. Och ikvall ska vi forhoppningsvis fa vart efterlangtade biobesok.

Brayans godnattpuss - en hojdpunkt pa dagen

Tre sota broder - Marlon, Oscar och Freddy

Selvin, Lester och Oscar

You´re up and you´re down..

2009-12-06T17:44:00.002+01:00

Uppdatering: Killen som ar sa upp och ner ar nu valdigt ner. Pa forra gitarrepet satt han och svor for sig sjalv, valdigt arg. Talamodet ar inte direkt varldens basta.. Jag sa att jag inte kommer att tvinga nagon att spela pa julshowen, att de bara skulle gora det om de vill. Da slog han naven i bordet, sa att han inte skulle spela och stormade ut. Under hela kvallen och nasta morgon pratade han inte med mig. Detta ar inte forsta gangen han slutar att prata med en volontar, det har hant ganska manga ganger faktiskt, sa jag tankte att nu ar det min tur. Hanna vet hur upprord jag var, aven om jag vet att jag inte ska ta det personligt for arligt talat sa ar det bara han sjalv han kan vara arg pa. Det ar bara sorgligt att en av favoriterna ignorerar en, speciellt eftersom vi ar ganska nara. Och sorgligt att hans sjalvfortroende ar sa pass lagt att han blir sa otroligt arg och tror att han inte kan - fast han kan!

Men - igar kom vi hit till projektet igen efter en natt pa hotell och den franska volontaren berattade da att tva av gitarrkillarna, daribland min favorit, hade ovat sjalva och han ska tydligen spela. Jag ar sa nyfiken pa hur det kommer vara imorgon, han kan ju inte vara arg pa mig och ignorera mig nar vi ska ha gitarrepetition med bara 4 personer, och han har ju uppenbarligen lust att spela. Ska bli spannande...

Showtime

2009-12-03T20:48:00.002+01:00

Snart ar det julshow har pa Horizontes och da ska det upptradas ma ni tro. Jag och Hanna haller i ett dansnummer som de minsta ska gora till Michael Jackson - Thriller. Nagra ska gora akrobatik, det blir tva teaterpjaser och sa ska jag och tre av mina gitarrkillar spela Chiquitita. Forra gangen var de valdigt opeppade. En av killarna ar alltid sa, alltid utan motivation i borjan, men i slutet blir han jattepeppad. Han sa att han inte skulle gora det, att det var pinsamt infor de andra etc. Sa, jag fortsatte ova med de tva andra killarna. Efter ett tag sager han:
- okej, skicka hit gitarren... haha man sag hur gitarrsugen han blev i ogonen. Imorse fragade de om de fick spela tva latar.
- vem har sagt det ? fragade jag och tankte att det kanske var forestandaren som kommit med det forslaget.
- vi tre.
Jag tappade hakan. Fran att inte ens vilja lara sig en lat sa ska de nu lara sig tva. For forsta gangen var det jag som tankte: Kan dom verkligen lara sig det har? Men - vi ska forsoka iallafall, det ska nog ga!

los muchachos

2009-11-29T17:37:00.001+01:00

Har kommer antligen lite bilder fran Horizontes. Det har ar bilder fran haromkvallen med mayores-killarna, de aldsta.

Chutia, jag, Darwin och Marbin.

Hugo, jag och Chutia

Darwin och jag

Jag och Hugo

Copan ruinas

2009-11-24T23:44:00.002+01:00

Helgen var underbar. Jag, Leighanne och Hanna akte till Copan ruinas - en stad som ar beromd for sina viktiga maya-ruiner. Sjalva staden i sig ar underbar, smastad med allt man behover, utestallen och en backpacker-atmosfar. Turistiga stallen gillar jag vanligtvis inte, men det var underbart att kunna fa baguette med bacon, mjukost och avokado till frukost. I Copan alskar jag den stamningen.

Jag och Hanna gick och tittade pa ruinerna, som var helt fantastiska. Det var valdigt lugnt, knappt nagra manniskor alls - det ar det positiva med att bo i ett land med politisk kris. Jag tog en massa bilder som snart kommer upp har.

Vi hade en underbar utekvall som borjade pa en restaurang agd av en engelska. Jattegod mat, och vi blev bjudna av servitoren pa cheesecake och en shot. Sen fortsatte kvallen pa ett disco som var lite si och sa, men reggeaton fick vi iallafall. Reggeaton ar underbart.

Jag och Hanna (Leighanne var magsjuk) gav oss ut pa ett litet aventyr pa sondagen. Vi tog en moto-taxi upp pa ett berg, gick i ca 20 minuter och hittade en maya-by. Dar traffade vi nagra smaflickor vars familj lagade mat at oss och sedan erbjod sig flickorna att folja med oss till ett vattenfall. En underbar stig langsmed berget med en fantastisk utsikt. De var sa hjalpsamma, for klumpiga jag hade daliga skor (flipflops), och dessa 11-ariga tjejer holl i mig och lanade ut sina skor till mig. Till slut kom vi fram till ett vackert vattenfall. I underklader badade vi innan vi till slut gick tillbaka. Jag trodde jag skulle do lite grann nar vi gick tillbaka. 1) for att jag holl pa att halka overallt och det var ofta brant och 2) for att utsikten i eftermiddagssolen var av en annan varld.

Det var varan underbara helg i Copan. Nu ar vi tillbaka hos killarna pa horizontes. Det ar kul det ocksa.

Liten barnhemsuppdatering

2009-11-18T02:03:00.005+01:00

Kanslan av att vara en familj har vaxer och vaxer. Ju mer man lar kanna dem, ju mer auktoritet man kanner att man har och ju mer de anfortror sig at en. Pa senaste tiden har jag fatt hora mer och mer om killarnas liv. Den basta gangen var nar Oscar 16 ar tog min hand efter middagen och sa: lovisa vill du veta varfor jag inte tycker om julen? Sen satte vi oss ner i typ 30 minuter och han berattade om hela sitt liv for mig. Hemska saker som han kommenterade med "det gor valdigt ont inombords ibland" och roliga incidenter fran nar han var mindre. Den stunden var ovarderlig.

En annan kille ar 18 ar och gick med i en mara (honduranskt hemskt gang) nar han var 8 ar, rokte marijuana sen han var 6. Vid 10 ars alder kom han till centret. Sen forsvann hans mamma, de har ingen aning om var hon ar. Hans storebror mordades vid 14 ars alder och hans andra bror sitter i fangelse. Han har ingen bra kontakt med andra slaktingar, utan centret ar hans enda familj. Hur kan allt detta handa en och samma person?

Helgen som kommer ar ledig helg, vilket betyder lugn och ro fran alla barn i 3 dagar. Vi ska aka till maya-ruinerna i Copan, det ska bli valdigt kul och intressant.

Just i denna stund kom 18-aringen jag pratade om till fonstret och undrade vad jag skulle gora pa lordag.
- Vi ska till Copan, svarade jag, hursa?
- Vad synd. Jag tankte bjuda in dig till min teaterforestallning.

Han gar i en teatergrupp som var har och repeterade i mandags. Jag tittade pa lite grann, och det fick mig att minnas teaterlektionerna pa calle flygare, aven om det var valdigt lange sedan. Skulle jattegarna ga pa hans forestallning, aven om han inte ar pa scen utan ar producent i den. Langre fram har han en annan forestallning dock, dar han ar skadespelare. Far se om jag kan ga och se pa den.

Nu ar det lunch sa hejda!

ratt eller fel?

2009-11-14T15:47:00.002+01:00

Haromdagen hade jag, Hanna och Leighanne en lektion om manskliga ratttigheter for de aldsta killarna. Vi borjade med varderingsovningar, vi sa ett pastaende och killarna fick stalla sig pa olika stallen beroende pa om de holl med eller inte. Det var pastaenden som: "Det kan vara ratt att doda nagon" och "alla manniskor ar lika varda" I borjan var det valdigt intressant, det sag ljust ut, vi horde vad de tyckte och tankte. Sedan kom chefen for projektet in. Under "det kan vara ratt att doda en manniska" avbrot han och fragade: - Men Lovisa, vad ar det ratta svaret da?
Jag forklarade att i den har ovningen finns inga asikter som ar ratt eller fel, det ar bara for att tanka och reflektera. - Men det finns normer. Svarade han da.
Han tog over lektionen i nagra langa 10 minuter och pratade pa om "lagen" om att man far doda nagon om det ar for ens eget liv, men att livet ar heligt etc. Jag borjade koka lite smatt inombords. Varre blev det nar han kom under pastaendet "om nagon i din familj blev mordad, skulle du vilja att mordaren blev avrattad?". Alla killar stallde sig pa "nej"-sidan, och chefen sa:
- Bra, grattis! Det ar precis ratt, mycket bra.

Han kom alltsa och forstorde hela poangen med vara ovningar, att var och en far tanka som den vill, och komma fram till sitt svar sjalva, utan nagon som ger svaret till dem. For det ar sa vanligt har, det finns ingen plats for att reflektera och analysera sjalv utan antingen ar det ratt svar, eller fel. Riktigt synd. Forhoppningsvis avbryter han inte nasta lektion bara...

Gracias Lempira

2009-11-07T21:44:00.003+01:00

Annu en helg i den lilla staden Gracias Lempira. En underbar liten plats, med ett helt fantastiskt hotell. Valdigt billiga rum, otroligt fint utan att vara lyxigt (aven om varmvatten och kabeltv numera ar lyx for mig), varje rum har en liten regnskog utanfor fonstret och hotellrestaurangens utsikt ar av en annan varld.
Nagot knappt ar det dock med den har lilla oasen. Varje gang vi har kommit hit har nagon blivit sjuk. Amerikanskan fick dengue har forra gangen och just nu ar stackars Hanna magsjuk.
En laskig grej hande pa vag hit. Eller, ingenting hande, men laskigt var det iallafall. Pa var lilla minibuss sista biten till staden sa kliver det pa en kille med en stor pistol nedstoppad i byxorna. Nar han ska betala biljetten drar han upp en gigantisk hog med kontanter och hela bussen satt knapptyst. Jag var overtygad om att nu blir vi ranade. Men, ingenting hande som tur var.

Iallafall, vi kom alltsa hit igar och var middag igarkvall bestod av ost, kex, choklad, marshmallows och vin pa rummet framfor tv:n. Snart ska vi ga pa Lenca-museum och sedan middag pa hotellrestaurangen.

Det ar konstigt, jag har jobbat 11 dagar i strack, hela dagarna. Kanslan nar vi antligen far semester och beger oss ivag med vara ryggsackar ar helt underbar. En helg bara for oss. Och anda upptacker jag nar jag ar har att jag saknar vara pojkar.

Sma guldogonblick fran mina alskade pojkar

2009-11-07T00:49:00.003+01:00

1.En 15-aring ropar pa mig efter att de flesta har gatt och lagt sig. Jag gar upp till dar han sitter, precis under ett trad utanfor koket. Han lagger sig i mitt kna och jag har armen om honom. Han har dom finaste stora ogonen i varlden som han tittar upp pa mig med med ett leende.
- Titta Lovisa, manen!
- Ah, vad fin!
- Mm. Som du. Tihi.

2. Pa gitarrlektionen spelar vi en lat som heter Rayando el sol. Vid varje lektions slut vill de hora mig spela den. Nar jag spelade den forsta gangen sa en favvo16-aring vid andra versen: aah, den har versen ar min favorit!

versen ar sahar:
A tu casa yo fui
y no te encontre
en el parque, en la plaza, en el cine yo te busque
(till ditt hus gick jag
men hittade dig inte
i parken, pa torget, pa biografen letade jag efter dig)

nasta lektion hor jag honom sjunga:
a la casa de lovisa yo fui... (till lovisas hus gick jag..)

haromdagen tog jag fram gitarren pa eftermiddagen nar de har fritid bara for att sitta och spela lite, med en grupp pojkar runt mig. 16-aringen sitter bredvid mig, och nar jag kommer till "hans" vers tittar jag upp pa honom och far se varldens storsta leende. Och hans leende ar verkligen det underbaraste leendet pa jorden.

3. En grupp av pojkarna har precis haft teckning. En 18-aring moter mig efter att jag gar ut fran min sagoskrivning och ger mig ett papper. " For you, con todo amor y cariño" (med all karlek). Jag vander pa pappret och far se en malning med nagot hjartliknande pa. Och killens namn skrivet i varje horn. Haha. Nu sitter den pa vaggen i mitt rum.

4. En 16-aring ( som ser ut som en 20-aring) har skamtat ett tag om att han inte kan mitt namn. Haromdagen kom han fram, kramade mig, gav mig en puss pa kinden och sa: Jag kan ditt namn nu, Louisa. Jag skrev det 100 ganger pa ett papper. Han har lovat att visa mig papperet pa mandag. Stay tuned.

Jag blir bara mer och mer foralskad i mitt jobb for varje dag, i varenda en av killarna. Jag ar sa glad att jag far vara dar jag ar.

Halloween

2009-11-01T22:12:00.002+01:00

Alla barnen sitter och ater i lugn och ro i barnhemmets matsal. Skratt, en massa babbel och ljudet av bestick mot tallrikar fyller rummet tills alla har atit klart. Ett barn fran varje bord bar ut disken och sedan satter sig alla ner for att vanta pa att fa hora direktoren beratta om planen for kvallen. Don Barela, barnhemmets vakt gar in i matsalen och sager lite upprort till direktoren:
- Kom, kom, det ar nagra innanfor murarna!!

Volontarerna ser lite oroligt pa varandra men fortsatter prata vid borden. Helt plotsligt: morker. Alla ljus slacks. Utanfor hors tva skott. Direktoren springer in och skriker : ALLA BARN UNDER BORDEN!!! Barnen kastar sig ner under borden, griper tag om varandra och sitter blixtstilla. Direktorens rost hors nar han pratar i mobilen:
- Don Goyo! Jo, det ar 7 man innanfor murarna med machetes. Don Barela har skjutit tva ganger med gevaret men de ar fortfarande kvar. Okej. Okej. Bra. Tack. Hejda.
paniken sprider sig bland barnen pa golvet och alla rycker till nar de ser en svart siluett i koket som stokar med saker och slanger grejer omkring sig.

Ljuset tands igen och direktoren och volontarerna ropar: GLAD HALLOWEEEEEEEEEEEEN!!!!

Detta var varat halloweenbus for barnen. Oj oj oj vad roligt det var att se alla de har macho-pojkarna vettskramda haha. Som tur var skrattade de ocksa efterat, aven om nagra var pa vippen att kissa pa sig.

Fangelsebesok

2009-11-01T18:50:00.002+01:00

Jag kom nyss hem fran att ha foljt med Don Goyo och tre killar fran centret till ett fangelse i La Paz, en halvtimme bort. Killarna ar broder, tva av dem : Oscar och Marlon, ar gitarrelever. De tva ch Freddy, den tredje brodern ar verkligen tre favoriter. De ar hur trevliga som helst, och inte lika krangliga som manga andra av killarna. Deras mamma sitter inne for droghandel, de halsar pa da och da. Det var verkligen intressant att komma dit, kvinnorna bodde 14 st i ett litet litet rum. Svart att forsta. Det som var hjartskarande att se var hur stelt deras mote var. De var valdigt faordiga och pratade inte sa mycket. Mamman har suttit inne i ca 15 ar, vilket ar ungefar hela deras liv. Da kan man forsta att de aldrig haft en riktig relation. Det var iallafall en valdigt intressant upplevelse att fa komma dit, nagot jag aldrig kommer att glomma.

Chiquitita, tell me what´s wrong...

2009-10-29T23:59:00.006+01:00

Forresten!

Haromdagen satt jag med killarna och tittade pa tv. Da ropar plotsligt Hugo, 18 ar: LOVISA, DET AR DIN LAT!! Och pa tv-skarmen syns Bjorn och Benny, Annifrid och Agneta, sjungades "Chiquitita" framfor en stor snogubbe haha. De flesta killar sag ut som att det var den samsta lat de hade hort, men de hade kvar kanalen for min skull. De som satt bredvid mig borjade sjunga med haha, det var valdigt kul. Tyvarr var inte Oscar dar, han som alskar Chiquitita-laten.

gitarrlektion nr 3, aktenskap nr 2, nytt namn nr 1

2009-10-29T23:28:00.006+01:00

Annu en bra gitarrlektion. Det var inte helt sjalvklart for jag var inte forberedd alls. Fram till 10 min innan lektionen borjade var jag overtygad om att jag inte skulle ha nagon lektion. Och kopieringsmaskinen funkade inte. Sa, det blev samma lek som forra gangen, men med tva nya ackord.
Nasta lektion ska vi borja spela en lat. Jag fragade killarna om de kande till den och om de gillade den. Svaret var ja pa bada fragorna hos alla killar. Laten ar "Rayando el sol" av Maná. De bad mig spela den vid lektionens slut sa det gjorde jag. Det var nog den forsta gangen jag har haft alla 6 knapptysta samtidigt under ca 3 minuter. "Spela den igen lovisa! igen!" sa de efterat, och en av 16-aringarna sa: "Jag gillar verkligen din rost Lovisa, jag gillar den verkligen!". Det kanske inte later som en sa stor grej, men nar det ar de har killarna, som kan vara valdigt olydiga, motvilliga och sura ibland, sa ar det extra kul.

Igar hade vi en bergsvandring med alla pojkar forutom nagra medianos som betedde sig illa pa engelskalektionen. Vi akte upp i don goyos bil, de flesta pa flaket, jag och alla smattingar i baksatet. Med mina favoritungar Fabri bredvid mig och Daniel i knat satt vi och sjong med till Aventura. Vi kom till stigen, borjade ga och kom sa smaningom till en liten back som ledde till en liten naturlig "pool" vid ett litet vattenfall. Det var mysigt, bortsett fran alla myror. Sen gick vi tillbaka, och hemvagen var annu jobbigare. Uppat uppat uppat i stekande sol. Sen gick vi anda hem till barnhemmet.

Igar hade vi ocksa en "charla", typ som ett foredrag eller liknande. En musikgrupp bestaende av fem man fran kyrkan i Comayagua kom och spelade sanger, t. ex "Fader abraham" pa spanska, och berattade sagor om Gud. Barnen var som fortrollade, det var kul. I slutet av besoket, nar Armando ska be en bon och alla star tysta, tar Oscar, en av mina gitarrelever pa 16 ar, min arm och borjar tyst sjunga brollopsmarschen och saga: tager du oscar, lovisa till din akta maka? ja. tager du lovisa...
Anledningen till att detta var aktenskap nr 2 var att for nagra veckor sen kom en f.d barnhemskille till centret, nu ar han typ 17 ar. Lite galen. Vi borjade prata, han borjade tokflirta och vips sa han saker som "jag alskar dig, min prinsessa". Jag, amerikanskan Leighanne och en honduransk tjej, Belinda, som jobbar har borjade skratta och Belinda forklarade for honom att om han vill ha mig maste han ge mig fem sportbilar, ett stort stort hus med pool och en massa smycken. Han skulle komma tillbaka, for tillfallet hade han bara en 8 ar gammal cykel. Pa vag mot dorren tog han min arm och borjade sjunga brollopsmarschen och lasa upp "tager du bla bla". Gud vad vi skrattade. Han hette Pupo. Eftersom ingenting ar hemligt pa horizontes gick alla killar runt (vissa fortfarande) och sager: Lovisaaaa Pupo!

Igarkvall satt jag med Rodis, en 15-aring och vi kollade pa tv. Just nu gar det en massa reklam for presidentkanditaterna, varav en heter Pepe Lobo. Eftersom killarna tror att Lovisa stavas Lobisa, har Rodis borjat saga att Pepe Lobo ar min pappa. Det ledde till att han igar borjade kalla mig Pepita. Kanner jag killarna ratt sa kommer det smeknamnet inte glommas bort i forsta taget.

Det var lite nyheter fran mitt barnhemsliv i Comayagua. Hoppas alla ni darhemma har det bra =)

Lovisas gitarrlektioner

2009-10-27T23:48:00.003+01:00

Jag hade en riktigt bra gitarrlektion igar. Trots att jag har 6 tonaringar som har problem med disciplin sa gick det faktiskt bra, och de larde sig ackorden! Jag hittade pa en lek som vi gjorde, dar de fick dra lappar ur en pase. Pa varje lapp fanns en utmaning, t. ex sa hade jag ritat ackord pa vissa, pa andra stod det: "Spela tva valfria ackord" etc. Killarna var uppdelade i tre lag, tva personer i varje som hjalps at och en gitarr per lag. Om de klarar utmaningen far de en poang. Pa en lapp stod det " KABOOM!" vilket betyder att laget som drog lappen forlorar alla sina poang. Riktigt bra satt for dom att lara sig ackorden eftersom de har killarna ar hur tavlingsinriktade som helst. Det var valdigt kul, for killarna fick hitta pa lagnamn. Det forsta laget valde namnet "Los Elegidos" (De utvalda) haha! De andra hette Honduras, och Horizontes (namnet pa hemmet).
Slutsatsen ar att jag verkligen gillar gitarrlektionerna och jag ar glad att jag har dom =)

Ledig helg i Comayagua

2009-10-24T21:02:00.002+02:00

I torsdags kvall fick vi, jag och amerikanskan, skjuts av Don Goyo in till Comayaguas centrum dar vi handlade brod, ost och choklad. Sen tog vi in pa ett hotell och spenderade kvallen med var mat framfor TV:n. Det var faktiskt en helt underbar kvall. Igar blev min volontarkompis sjuk sa vi tog det bara lugnt, vi gick ut pa stan lite grann. Motte namligen upp en av 15-aringarna pa projektet, vid hans jobb (en frisorsalong) for han skulle visa oss var ett speciellt baleada-stalle lag. Haha han ar sa sot, han sa knappt nanting under promenaden, bara gick och log, och ville inte ha nan baleada nar vi ville bjuda honom pa en. Pa kvallen motte vi upp lite amerikanska lararvanner till henne pa en uteservering dar vi tog en ol. Tanken var att vi skulle ga ut och dansa efterat, men oj vad trotta vi blev. Det var lite synd, for jag hade verkligen sett fram emot att ga ut. Iallfall, vi gick hem till TV:n och vart brod, ost och choklad, och det var trevligt det ocksa.
Idag vaknade vi kl 11. Skont att sova ut for en gangs skull. Vi gick till baleadastallet och at frukost, sen till detta internetcafe. Snart ska vi hem till en av lararkompisarna och spara pengar genom att sova dar. Vi lar nog bara ta det lugnt, se pa film eller nat.

For ovrigt har jag nu haft min forsta gitarrlektion med 6 st av killarna pa centret. Det gick bra, de larde sig tre ackord. Det ar svart for mig att lara ut tonerna som Do re mi fa sol la ti och inte c d e f g a b, men det gick bra iallafall. Haha mina honduranska macho-tonarskillar vill spela "Chiquitita" av ABBA. Hahaha. Det kommer bli kul.

Nu ska vi ga, sa hejda!

Hejda

2009-10-18T19:12:00.003+02:00

Igar grat jag innan jag skulle sova. Och jag kan fortfarande inte fatta det som har hant. En av mina absolut favoriter har pa centret rymde till Tegus under fredagsnatten. Och han kommer inte tillbaka. Han var som en kompis, 17 ar och var mognare an manga andra av killarna. Sag fram emot sa mycket att lara kanna honom, kommer verkligen att sakna honom. Han brukade alltid komma och lagga armen om mig eller lagga sig i mitt kna och saga: Lovisa! Que ondas amiga? (typ: hur e laget kompis?) Eller dra upp sin troja, visa magen och saga: Puro chocolate, lovisa, mira! Och jag bara skrattade.

:(

saker jag alskar har

2009-10-16T18:44:00.002+02:00

- vagen fran hemmet till barnens skola, gront, en liten flod, en bro, jordig landsvag, hastarm kr och grisar overallt.
- Chokobananos. Iskall bnan tackt av mjolkchoklad pa en pinne.
- nar jag och en grupp pojkar sitter och sjunger tillsammans.
- att lyssna pa smattingarna nar de laser sagor pa kvallen.
- langa pratstunder med A, en 26-arig kille som jobbar pa hemmet.
- Att ha lilla 7-ariga Junior i mitt kna nar vi kollar pa fotbollsturneringen.
- engelskalektionerna med smattingarna nar vi sjunger och dansar
- Baleadas. Stora tortillas, nybakade med stekta frijoles(bonor), riven ost, smor i mitten, sen viker man den pa halften och vips sa har man den godaste och billigaste snabbmaten. En baleada kostar runt 4 svenska kronor.

reflektioner

2009-10-16T18:37:00.002+02:00

Ibland tanker jag pa hur konstigt det ar att jg ar har och hur otippat just det har projektet ar. Lilla Lovisa fran Sollentuna, plotsligt i en honduransk smastad, arbetande pa ett center for gatubarn, omgiven konstant av 39 pojkar, varav 10 ar tonaringar. Pojkar som dessutom har minst sagt krangligt forflutet, brist pa respekt - speciellt for tjejer och kvinnor och speciellt fran utlandet. Jag hade nog aldrig kunnat gissa att jag skulle ha ett sant jobb for ett ar sedan. Men jag ar glad att jag ar har, for det ar roligt och helt otroligt utvecklande.

Det jag har borjat inse nu ar att deras brist pa respekt inte ar sa konstig. A, 12 ar, berattade sin historia for mig haromdagen. Han foddes for att saljas som drogtransport av sin egen mamma. Som var med i en mara (valdigt speciella gang). Nu vet han inte var hon ar och pappan stack till USA. ar ett av 12 (som han vet om) barn, alla med olika mammor. Att tilliten for vuxna inte ar densamma som for barn med en karleksfull och stadig uppvaxt med narvarande foraldrar ar sjalvklart.

Man lar sig verkligen att vara stark i sig sjalv och att inte lata nagon annan fa en att kanna sig mindre vard. Jag undrar hur jag kommer vara nar jag kommer hem om nastan exakt 10 manader. En helt ny person? Nej. Starkare och sakrare? Antagligen.

fotboll

2009-10-09T04:17:00.002+02:00

Pa lordag ar det VM-kvalmatch mellan Honduras och USA i San Pedro Sula, Honduras nast storsta och osakraste stad. Jag och min amerikanska volontarkollega tankte forst ga tillsammans med Hanna och ev. fler fran ICYE-gruppen samt tva honduraner. En av dom kunde namligen fixa halva priset-biljetter. Weeii vad kul tankte vi. Sen fragade vi nagra har pa Horizontes och de tyckte att det lat farligt. Sen har vi hort lite olika saker. Det senaste ar att USA´s ambassad skickade ett mejl till min kompis dar det stod att de avrader amerikaner fran att ga pa matchen, pga sakerheten. Och med mitt utseende kan jag lika garna vara amerikan. Var slutsats blev iallafall att vi inte orkar oroa oss nar vi ar dar, sa vi aker till en Garifuna-by vid karibiska kusten och badar istallet =)

Mina alskade vanner, jag saknar er

2009-10-06T00:54:00.002+02:00

Det ar inte latt att vara ny volontar. Trots att jag har en lite mer erfaren volontar som hjalp, och att jag kan spraket sa kanner man sig vilsen ibland. Och det ar da som jag tanker pa att om jag hade kant likadant i Sverige sa hade jag bara slagit en pling till Annie, Frida, Linnea, Sara, Nattis eller nagon annan och sa hade vi hittat pa nagot, eller iallafall tagit en liten pratstund. Jag alskar jobbet har, tro mig, men just nu kanns det verkligen att jag ar langt hemifran.

Gracias lempira

2009-10-04T02:14:00.002+02:00

Jag har nu jobbat ca 2 veckor pa projektet och antligen har jag en gitarr pa mitt rum. Gitarren tillhor projektet men jag far ha den (det ar ingen annan som anvander den). I torsdags spelade jag pa var engelskalektion, vi anvande mycket musiklekar, och vi gick igenom kroppsdelarnas namn sa vi korde "heads shoulders knees and toes". Det var valdigt kul och det kanns sa skont att kunna spela och gora nat jag kan som de tycker om, och inte bara kanna sig som den vilsna volontaren. Killarna tycker det ar jattekul. En av mina favoriter pa 16 ar sa att jag borde fa nobelpriset. Sa nar jag kommer hem till comayagua ska jag lara mig lite sanger jag vet att de gillar.

Nu ar jag ca 4 timmar ifran comayagua, med den amerikanska volontaren, i en liten stad som heter Gracias Lempira. Idag gick vi ca 1 och en halv timma till varma kallor, upp i bergen, i otrolig varme och ingen skugga. Och sen gick vi hem igen.

uppdatering

2009-09-23T23:08:00.001+02:00

Jag har sa otroligt mycket bloggande som jag borde gora. NU blir det en snabbsammanfattning:

Sista dagen i Tegus: Tavo tog med mig, Hsuan och Lorna pa kinesisk frukost. Det var hur mysigt som helst.
Sen at vi middag med hela ganget och Hsuan gav ut sma presenter. Han ar helt otrolig, en riktig van.

Kom till projektet, var dar i tva dagar, det var inte mkt jobb eftersom alla ar pa semester. Sa jag blev tillfragad om jag ville folja med till karibiska kusten och det ville jag. Sa det blev en trip till Tela och La Ceiba, dar jag traffade D och H fran gruppen och deras kompisar. Sa harligt att se dem igen.

Kom hem, och jobbet borjade. Det ar som att ha en massa lillebrorsor i alla aldrar. Dom flesta ar gulliga, och jag gillar dem verkligen.

Last night

2009-09-14T01:15:00.002+02:00

Igår, lördag, var en riktigt bra dag. Efter att ha sovit ut från kvällen innan så gick jag och Laureen till vår lokala hårfrisörsalong och klippte oss. Jag ville att de skulle klippa mycket, men blev ändå chockad när det var klart. Men det var ett välbehövt farväl till mitt långa hår, som inte alls är praktiskt i den här värmen. Nu är det precis ovanför axlarna och hur skönt som helst.

Vid 4 var det ett födelsedagskalas för en liten 7-årig flicka hos en av grannarna. Samma folk var där som alltid, grannar och släktingar, det är jätteroligt att man verkligen får lära känna dem när man är här. Fram emot kvällen blev det mer ett vuxen-party.
Och kan ni gissa då vad de tog fram?! Tequila, of course. Tequilafamiljen kör hårt. Inte lika mycket som kvällen innan dock, vilket var bra.

Lite senare tog jag och Laureen en taxi in till stan och mötte Andres med vänner och väntade på de andra volontärerna. "La grotta" hette klubben och den var smockfull. 150 lempiras i inträde (typ 70 kr) och då var det gratis drinkar hela kvällen. Vi la våra väskor i mitten och dansade i en cirkel runtom, när alla andra dansade i par, som alltid här.
Helt plötsligt kommer ett band in, med kostymer, sombreros och gitarrer och börjar sjunga typ folkmusik. Alla fortsätter att dansa och sjunga, haha, det var så himla annorlunda.
Det var en jättekul kväll, dansade med alla möjliga människor, och det var ett mycket bra minne av volontärgruppens sista partynatt tillsammans.

Ikväll ska vi ut och äta på restaurang, jag kommer sakna alla väldigt mycket. Men jag ser också fram emot att komma till Comayagua.

Salsa y beerpong

2009-09-13T20:51:00.004+02:00

Fest fest fest fest. Så har våra senaste dagar varit. Och det varit hur kul som helst. Även om man blir trött.

I fredags var det avskedsfest för Juan José (grannfamiljen, som hade ett graduation party förra helgen) och i samma smäll överraskningsfest för systerns pojkvän som fyllde år. Jag, Laureen och Hsuan, som bor med dem, var där. Jag börjar kalla deras familj för tequila-familjen för de är helt galna i tequila. Varje kväll vi är med dem så är det tequila-kväll, och inte bara en, utan "otra otra!!"

Festen var jätterolig, en kille tog på sig uppdraget att lära mig salsa och det var hur kul som helst. Han var jätteduktig. Det skulle precis bli min och Laureens tur att spela beerpong, med salsa-killen och hans kompis som lagkamrater, när vi var tvungna (eller okej inte tvungna) att åka till en annan födelsedagsfest som Andres hade bjudit in oss till. Där var vi inte så jättelänge. Vi dansade och sen åkte vi hem.

Här kommer lite bilder från festen hos grannen:

Salsa:D

Beerpong!

El dia del niño

2009-09-13T05:25:00.004+02:00

"Barnens dag" var i torsdags och då hade vi en liten fest hemma hos oss. Hur mycket barn som helst, man blev alldeles yr, och en del vuxna, bland annat Hsuans värdfamilj. Det blev piñata, såklart, och mat. Och Aventura (me like)

Hsuan och piñatan

Jag med en väldigt konstig, men god, honduransk dryck.

Fotbolls-BBQ och Ego

2009-09-13T05:03:00.003+02:00

I onsdags spelade Honduras mot Mexico i fotboll, och då är det drag ska ni veta. Vi var bjudna till en som jobbar på Hannas projekt, på BBQ. Det var riktigt kul, även om los catrachos förlorade...

Hsuans snygga fotbollströja

Efteråt skjutsades vi av Oscar och hans kompis till klubben Ego, där vi var uppskrivna på VIP-listan ;) men det "vanliga" golvet var mycket roligare så vi dansade där istället. Det var superkul, men man märker lite skillnad på klubbar här och i Sverige. Här dansar alla i par och det var som att komma rakt in i filmen "Dirty Dancing". En massa honduranska par och så vi, som stod i en ring och dansade. Mycket reggetaon och en del salsa.

Fick sedan hjälp av en honduransk kille (kompis till en bekant) att ringa taxin och sedan stod han och väntade med oss utanför, jättesnällt. Är det någonting jag gillar med det här stället så är det att det krylllar av hjälpsamma människor.

La tigra

2009-09-11T02:11:00.014+02:00

Nu ska jag berätta om en väldigt rolig utflykt, där det mesta blev som vi inte hade tänkt oss.

Direkt efter the international fair klämde vi in oss i Davids bil, handlade mat och begav oss mot vårt mål: Nationalparken La Tigra, i regnskogen. Vi som åkte var 6 st volontärtjejer, samt David, Pedro och Tavo.

Det blev mörkare och mörkare. Ju högre upp vi kom, desto mer tätbevuxet och dimmigt blev det. Ca 1 timme i kringelikrokväg till tonerna av min favoritmusik och våra sångröster.

Så kom vi fram... det var tänkt att vi skulle tälta. Men vi kom så sent att det var ingen idé. Det var inte mycket dyrare med ett hostel ändå. Så vi tog in på ett litet ställe och fick ett rum som såg taget ur SAW-filmerna. Lampan var ett lysrör, väggarna var lite mögliga, duschen i badrummet gick inte att stänga av och inte heller att sätta på - och sist men inte minst: vår dörr gick knappt att låsa!

Här ute campade några honduranska killscouter i tonåren. När vi vaknade nästa morgon och såg att vår dörr var på glänt såg vi också ett ansikte som tittade in på oss. Vi började bara skratta, och det gjorde han också. Nu efteråt kanske man förstår allvaret i situationen att vår dörr var helt öppen, med oss och en massa värdefulla saker därinne.

Man kanske inte kan tro att det blir kallt i Honduras, men det blir det. I regnskogen, högt uppe, på kvällen, då måste man pälsa på sig. Lorna och Denise visar ett utmärkt exempel.

Senare gick vi alla till killarnas rum och spelade en massa drinking games. Det var skitkul. (Det var roligare än vad det ser ut här)

Morgonen därpå påbörjade vi vår regnskogsvandring. Den pågick inte så länge. Jag och Hanna var förkylda och resten gav upp efter ett tag också. Jag tror inte att drinking games, för lite sömn och 3 timmars regnskogsvandring är en så bra kombination. Men lite bilder fick vi iallafall.

Efter att de andra i gruppen också gett upp bestämdes det att vi skulle åka till Picachu, ett utsiktsställe där man ser hela Tegucigalpa, och där El Cristo (En stor jesusstaty) finns.

Las chicas

Hela gruppen!

feria internacional

2009-09-10T22:48:00.007+02:00

Så, här kommer lite bilder från the international fair som vi hade förra helgen. Riktigt kul var det, och vi hade ett väldigt fint svenskt bord.

Pesadilla

2009-09-09T04:08:00.003+02:00

Inatt drömde jag den värsta mardrömmen jag någonsin har drömt. Det är knappt så jag vill förklara den eftersom jag egentligen inte vill ha något med den att göra mer. Men i stora drag så handlade den om att min kompis från Taiwan här, H, blev misshandlad. Jag vaknade i panik och var på vippen att börja storgråta, det var vidrigt, för det kändes så verkligt. Den känslan går inte ens att beskriva. Jag blev helt fryst av rädsla, så jag kunde inte somna om. Var tvungen att ringa någon, så jag prövade med Sara. Hon svarade. Underbara underbara Sara. Så skönt att prata med henne. Efter några minuter kunde jag somna om igen...

... imorse kom jag in till H när han åt frukost och även fast drömmen var helt absurd och jag vet att inget var sant så var det skönt att se att han var normal haha. Hans kommentar är: Åh, jag är ledsen att jag skrämde dig!

Bra kommentar

2009-09-08T05:13:00.002+02:00

Jag och Hanna går på trottoaren på väg till ICYE-kontoret i den gassande solen. Förbi kör en bil och en man sticker ut huvudet och ropar nånting i stil med: OH BABY!

Hanna: Kan man inte få göra såhär bara liiite *pekar finger*

Jag börjar skratta och säger sen att jo, det tycker jag.

2009-09-07T04:53:00.002+02:00

Sötaste honduranen träffade jag igår. Nej, det var inte ett litet barn. Nej, det var inte nån latino-snygging. Det var en kille, som såg ut att vara typ 16 år. Ganska liten och verkade lite blyg. Han kom till vår internationella mässa, eftersom han är tennistränare på sportanläggningen som mässen hölls i.

Det första han säger när han får reda på att jag är från Sverige är:
- Oh, Malena Ernman is from Sweden right?

Jag höll på att svimma när jag hörde det. Han förklarade att han har Malenas CD och att han är ett fan. !!!!!????? Ett honduranskt Malena Ernman-fan liksom!! Han kunde nästan alla bidrag i svenska melodifestivalen förra året - han kunde tillochmed säga melodifestivalen!
Vi höll båda med om att Caroline af Ugglas är konstig, men att låten är ganska bra. Herrejösses.

Han stod vid vårt svenska bord hur länge som helst, och tittade på bilder, frågade mycket och pratade. Helt underbar människa.

Sen när någon tog kort med oss, så stod han bredvid och efteråt säger han:
- Woow, your hair looks like....
- a birds nest? säger jag lite på skämt eftersom det var väldigt "fluffigt"..
- Noo, it looks like a sunrise!

A sunrise? A sunrise?! GULLE!!!

Graduación

2009-09-07T03:09:00.004+02:00

I fredags var det alltså grannen Miguels graduation-fest. Festen började vid 6 för släkt och familjevänner och typ 9.30 för yngre kompisar. Det var tänkt att hela min värdfamilj skulle gå, men så blev det inte utan jag knallade över vägen själv. Det är ett sjukt vackert hus, både insidan och utsidan. Gästerna var uppklädda till tusen och servitörer sprang runt. Det var jättekul! Dans och sång. Här kommer lite bilder.

bussäventyr #2

2009-09-04T01:51:00.003+02:00

Jag och Hsuan har precis satt oss på bussen. Hsuan berättar att han såg att busschauffören ge pengar till en polis genom fönstret. Polisen går in i bussen och säger:
- Ursäkta besväret, men den här bussen har problem med papper så ni måste gå av bussen och ta en annan.

Uppenbarligen hade inte chauffören körkort eller nåt. Så alla klev ut, utom busschauffören. Polisen fick släpa ut honom och bussen kunde inte åka nånstans. Blev ganska förvånad (och glatt överraskad) av att polisen inte tog emot mutorna.

Det är underligt det där, nu börjar man bli van vid att det finns beväpnade män överallt. Idag på bussen, längst bak satt det ett gäng poliser, alla med stora vapen förstås. Men trots sitt hårda yttre var de riktiga gentlemän och erbjöd mig och Hsuan sittplatser. Gulligt.

muy buen dia

2009-09-04T01:18:00.004+02:00

Idag under spanskalektionen undrade Denise om jag ville hänga med och fika med Andres (honduran som var volontär i Sverige och som ganska nyss kom hem) och hans kompis. Jag skulle till banken och fixa ett honduranskt konto så jag kunde antagligen inte. Men tur i oturen så ringde Elly och berättade att det är protester utanför deras kontor, och de kom även förbi vårt universitet. Hon sms:ade sen och förklarade att det inte blev något bankbesök idag, pga protesterna. Så jag, Hanna och Denise åkte till Cafemania med Andres och Miguel, det var riktigt trevligt.
Sen körde de oss till en mataffär eftersom vi kanske tänkte baka något till internationella mässan på lördag men vi köpte ingenting där, utan de körde oss sedan till La Colonia, där vi hittade förvånansvärt svenska saker. Till slut kom vi till kontoret och jag och Hsuan gick och köpte ett kort till en annan Miguel, som tar sin universitetsexamen på lördag.

Det var min dag det. En riktigt bra en faktiskt, men oj vad trött jag är....

La vida catracha

2009-09-03T02:12:00.003+02:00

Det känns så skönt att äntligen börja få lite honduranska vänner. Idag när jag och Hsuan var påväg till bussen träffade vi på Ana, min mentor. Det är liksom en speciell känsla att kunna göra det, då känns det verkligen att man bor här på något sätt.

För övrigt blixtrar det varje kväll här. Ganska häftigt.

Smultronställe

2009-09-02T04:11:00.002+02:00

Nytt smultronställe i Tegucigalpa hittat. Efter en lång promenad tillsammans med volontärkompisarna i den tropiska värmen nådde vi vårat mål. Hannas projekt, nämligen Olimpiadas Especiales (Special Olympics i Honduras). En stor träningsanläggning, med lite allt möjligt.

När vi kom dit kände de igen Hanna så vi fick en liten gratis rundvandring. Till slut gick vi till stadion för att springa. Herregud, vad jobbigt det är att springa i sån värme, men på nåt sätt ändå skönt. Otroligt mysigt ställe. En oas från Tegucigalpas branta gator, kaosartade trafik och höga ljud. På läktaren träffade vi en fotbollspelare från Tela, trevlig kille.

Känns jätteskönt att ha någonstans att träna.

På bussen

2009-09-01T01:45:00.002+02:00

Idag åkte Hsuan och jag buss alldeles alldeles själva. Från oss till universitetet och vi blev inte rånade. Bara stirrade på.

På väg hem sitter det en kille i typ min ålder lite längre fram och verkligen stirrar på oss. Om vi tittar tillbaka så vänder han såklart INTE bort blicken (det gör ingen här) utan fortsätter. Till slut säger Hsuan: Hola!! och vinkar glatt haha. Killen vinkar tillbaka och skrattar lite. Jag börjar skratta, vilket killen ser och skrattar ännu mer, vilket såklart gör mig ännu mer generad eftersom han aldrig slutar att stirra och hela tiden skrattar vi alla tre utan att prata med varandra.

Ett ganska roligt möte.

reggeaton

2009-09-01T01:30:00.001+02:00

Jag tycker min värdmamma är lite cool när vi sitter i bilen och lyssnar på reggeaton, och hon säger:
- AH, den här gillar jag!

Och så vrider hon upp till högsta volym medan vi guppar vidare på den gropiga vägen hem.

Fiesta catracha

2009-08-30T18:34:00.002+02:00

Efter ett intensivt barnens dag-firande på en liten skola uppe i bergen igår (bilder kommer!) så hängde vi lite på La Colonia, och sedan gick jag, Hsuen och Hanna hem till Hannas hus och tog det lugnt innan vi begav oss mot La Colonia igen. Vi åkte med Rodolfo till ett helt sjukt vackert hus eftersom ICYE anordnade en Fiesta Catracha (honduransk fest) för att samla ihop pengar till skolstipendium. Huset var ett skämt, på riktigt. Festen var på taket, terrassen skulle man väl kunna säga, och det var för det första en otroligt stor terrass. För det andra hade de en egen liten bar och för det tredje så var utsikten som en dröm. Många härliga ICYE-människor var där, samt många nya ansikten, perfekt blandning.

Musiken som strömmade från högtalarna bestod mestadels av salsa, reggeaton och lite annat. När Fanny Lú - No te pido flores började så blev jag i extas. Jag fick ett litet moment som Hanna så fint kallade det. Där satt jag med härliga människor, på en otroligt vacker plats på andra sidan jorden med min favoritlåt och kunde inte göra annat än att sjunga med av hela hjärtat. I det ögonblicket kände jag att nu är jag på precis rätt plats.

Det blev mycket mycket mycket dans. Salsahöfterna har aldrig jobbat så intensivt tror jag. Helt underbart, speciellt eftersom de flesta låtarna var personliga favoriter.

Träffade bland annat R, honduransk kille som varit volontär i Sverige, på kärsögården! Jag läste en intervju med honom i IKU's medlemstidning, ganska surrealistisk känsla att träffa honom på en fest så långt bort.

För att sammanfatta, bästa utekvällen på länge. Fantastisk är en underdrift.

bilder

2009-08-28T19:03:00.003+02:00

Här kommer äntligen lite Tegucigalpa-bilder!

protest

2009-08-28T04:03:00.002+02:00

Sa har man varit med om sin första protest pa Tegucigalpas gator. Vi var självklart inte I folkmassorna men vi var tvungna att passera bredvid eftersom trafiken stannade och vi inte kom nagonstans med bussen. Trafiken var helt totalt galen. Bilarna korsade boulevarden och gräsomradet som skiljer de tva vägarna at. Att ga forbi en lang lang rad av poliser och militärer som bara stod och betraktade en var ocksa en upplevelse. Försökte att inte titta sa mycket pa dom... men man var ju tvungen att snegla upp pa dom lite grann...

...för övrigt sa känns det inte alls farligt här, med tanke pa allt man hör i Sverige. Det känns snarare väldigt kul att ha fatt den upplevelsen.

tegus by night

2009-08-27T06:59:00.002+02:00

Första riktiga utekvällen i Tegus. Eller utekväll och utekväll, den blev inte sa lang, men första gangen vi inte aker hem lagom till middagen.

Idag var vi runt i stan och sag lite historiska byggnader. Vi var pa FNs kontor i Honduras där vi fick en presentation i Honduras socio-ekonomiska situation. Intressant, men lite langdraget och engelskan var inte pa topp hos han som pratade.
Vi satt pa ett cafe lite innan vi gick till restaurangen där vi skulle träffa vara mentorer. Riktigt mysigt ställe. En mentor är en person som typ ska hjälpa oss att komma in i honduranska livet lite grann, typ fa nya kontakter och sa. Min mentor är otroligt pratglad, pà gott och pa ont. Min taiwanesiske granne, jag, min mentor och mentorns kompis akte till Dunkin Donuts efterat och fikade lite. Vi fick skjuts till omradet där vi bor och min värdmamma kom och hämtade oss pa vägen. Jag börjar lära mig vägen nu, vilket är svart, eftersom det är en himla massa kringelikrokar.

Nu ska jag ga och sova, för imorgon är det en laaang dag!

Ciao amigos

alegria

2009-08-26T05:01:00.002+02:00

Nuuu har jag äntligen båda väskorna! Detta betyder att jag har laddaren till kameran, vilket innebär att det kommer foton!

David på kontoret hade hämtat den idag så den stod och väntade på mig på kontoret efter dagens aktiviteter i stan. Vilken glädje.

Jag har världens gulligaste värdsyster. Igår skrev hon en saga om mig, den slutade med att jag blev en prinsessa och gifte mig med den snyggaste och bästa prinsen i hela landet. Najs va? Sen satt vi en stund hon och jag och spelade gitarr, jag lärde henne "I'm yours", "Om du lämnade mig nu" och "Hide Away". Det var riktigt mysigt.

Nu är det snart sovdags här i Tegus. Imorgon är det spanskaprov!

från planet

2009-08-26T04:54:00.003+02:00

Skrivet den 19 augusti 4.59 svensk tid:

Jaha, nu befinner jag mig alltså mitt i Atlanten (tror jag). Egentligen skulle jag vilja öppna skyddet för fönstret för att se om det händer något intressant med bredvid mig sitter en latinamerikansk man och sover. Han har hjälpt mig med enkäterna man ska fylla i innan man landar i Costa Rica, så jag vill inte väcka honom.

Tacka Gud för sommar i P1. Hittills har jag lyssnat på Petra Mede, Jan Guillou, Laila Bagge, Frida Hyvönen och nu är det Anders Lundin som babblar.
Jag kan fortfarande inte förstå att efter den här resan är det bara två korta flyg kvar och sedan börjar livet i Honduras. Då blir drömmen om latinamerika plötsligt verklighet.

Åh vad jag längtar tills vi flyger över Karibien, då ska kameran fram.

För övrigt började den här flygningen ganska dumt. Det är inte kul med näsblod 5 min innan boarding. Som tur var hann det gå över innan jag klev på.

Nu blev det lite luftturbulens, och nu gick det över.
Det här tänker jag nu:

Kommer väskorna fram?
Kommer jag hinna med flyget från San Salvador?
Är värdfamiljen trevlig?
Kommer landningen i Tegucigalpa(en av latinamerikas svåraste flygplatser att landa på) gå bra?

Nu går et upp och ner som vilda musen på gröna lund. Nu slutade det. Skönt. Nähe. Nu kom det igen. Fan. Och nu gick det över.

Nu är det bara 4 h och en halvtimme kvar. Som madrid-flygningen ungefär
Hej dåååååååååååååååååå!

Du vet att du bor i centralamerika när...

2009-08-22T05:10:00.003+02:00

1. ...du ser vilda papegojor i trädgárden.
2. ...en kalldusch är himmelriket.
3. ...bussarna spelar reggeaton pa högsta volym.
4. ...allt gar 10 ganger sa langsamt som i Sverige (med undantag för trafiken)
5. ...du äter tortilla con frijoles (bröd med bönor) plus diverse tillbehör som frukost, lunch och middag.
6. ...du varje dag upptäcker en ny frukt du inte hade nagon aning om fanns.
7. ...du äter soppa med banan i.

Uppdatering fran Madrid

2009-08-19T10:16:00.003+02:00

Sa var man ivag da.

Det blev ett lite stressat farval innan sakerhetskontrollen igar pa arlanda, men det kanske var tur att jag inte hann grata sa mycket. Tusen tack till Linnea och Frida som kom for att saga hejda, det betydde mycket ska ni veta. Efter att det mesta hade kranglat sa motte jag till sist Sara vid gaten. Precis innan jag gick pa planet. Da kom tararna ordentligt och folk runtomkring maste ha tyckt att det var lite larvigt nar jag bara skulle flyga till madrid. Men det var skont att hora Saras lugnande rost det sista innan jag klev pa.

De 4 timmarna till Madrid gick forvanansvart snabbt. Jag kom fram och irrade runt efter en "Madrid Amigo Iberia Desk", och besokte ungefar 5 st vanliga iberia informations-deskar. Vagbeskrivningar ar inte spanjorerna nagra hejare pa... ;) Till slut forstod jag att det faktiskt lag UTANFOR flygplatsen och dar stod en liten Madrileño med en skylt "Madrid amigo", jag fick min voucher av honom och han foljde med till minibussen som tog mig till hotellet. Kom till mitt rum. Herregud vad najst. Stoor dubbelsang, fint badrum och en liten balkong. Perfekt. Tog en kvallspromenad for att forsoka leta upp Burger King som vi hade kort forbi pa vagen dit.

Harliga harliga Spanien. Sa underbart skont att kanna igen allting, trottoarerna, gatuskyltarna, overgangsstallena, affarerna, reklamerna. Jag kanner mig nastan hemma har. Bortsett fran att det var sjukt varmt. Tittade pa en temperaturmatare pa gatan. 37 grader. Kl 9 pa kvallen. Hittade burger king, slog en pling till Frida, och gick tillbaka for att ata middag framfor spanska tv-program, ringde Sara och pratade laaange lange. Jatteskont. Sedan somnade jag.

Nu sitter jag har pa flygplatsen och herregud vad stor den ar. Har fatt aka tunnelbana inom terminalen! Nu ar jag nara gaten och tankte kopa mig nat pa starbucks innan jag gar harifran.

¡Hasta luego!

<3

2009-08-16T20:01:00.003+02:00

Det är en absurd känsla att titta på den stora gråa resväskan i mitt rum och veta att där i ska jag i princip packa in ett år av mitt liv. Efter att ha minnats gårkvällens underbara avskedsfest, tittat på bilderna, läst mina bästa vänners blogginlägg och läst igenom den bästa presenten i världen har det slagit mig att det är dags nu. Och tårarna bara rinner. Igår såg jag några av mina bästa vänner för sista gången på ett helt år. Men jag vet att vi inte försvinner från varandra under ett år. Jag finns där iallafall, även om det bara blir lite svårare att nå varandra. Hoppas att ni vet att jag älskar er. Fina ni.

Tips!

2009-08-11T21:15:00.002+02:00

Idag besökte jag en väldigt bra, nyöppnad resebutik. Travel Heroes på Jakobsbergsgatan 16 i Stockholm. Hade kollat in dem på internet eftersom Kilroy samarbetar med dem.

Hittade allt möjligt. Det blev osynliga väskor att ha värdesaker i under kläderna, ännu en magmedicin, impregnerat myggnät och en ny ryggsäck. Tjejen som hjälpte oss var jättetrevlig och kunde verkligen allting. Man kan verkligen hitta allt man behöver inför resan där så det är ett hett tips till er som ska ut och resa, långt eller kort. Man hittar allt från kläder, till adaptrar, ryggsäckar, smart förvaring och andra små fiffiga grejer. Vi hittade bland annat, "First aid panties" , som sagt, allt möjligt för resan.

Nattbad

2009-08-10T16:22:00.003+02:00

Jag är så glad. Ikväll är det nattbad med en massa underbara vänner i Edsviken. Först kommer Frida hit och vi ska baka brownies och kanelbullar att ha med oss. Sen vid halv 10 går vi ner till sjön och badar. Kameran åker förstås med. Hoppas det blir minst lika lyckat som förra gången =)

jag ser ljuset

2009-08-10T16:07:00.003+02:00

Allt som jag skrev i förra inlägget är gjort. Yippie! Har handlat en massa. Jag har lite kvar bara. Först ska jag byta ett myggnät, råkade köpa ett som inte var impregnerat. Ska kolla en resebutik imorgon som verkar bra, Travel Heroes på Jakobsbergsgatan 16. Då ska jag också försöka få tag på en bra, tunn regnjacka och "osynliga" väskor man har innanför kläderna. Borde köpa en ny bikini också.. Har äntligen fått tag på en advokatbyrå också, där jag kan få apostillet på brottsregistret, så dit ska jag också svänga förbi.

Och så ska jag äntligen äntligen lämna tillbaka nycklar, personalkort och kläder till Grönan.

Avskedsfesten är planerad och en inköpslista är skriven... mina "att göra"-listor börjar bli kortare och kortare. Jätteskönt.

check

2009-08-09T09:59:00.005+02:00

Så... hur mycket fick jag gjort?

- Ringa Attundahälsan och fråga om fler malariatabletter och svininfluensan.
inte gjort, de hade nämligen stängt

- Hämta något spännande på närmsta ATG-ombud.(tror att det har med banken att göra)
check! Jag fick mitt brottsregisterutdrag

- Ringa Gröna Lund och prata om hur de har dragit skatt (SUCK), och kolla när jag kan komma och lämna in kläder, nycklar etc.
check! Får ännu mera pengar =D

- Bestämma vilken laptop jag ska ha med mig.
inte check... har en ganska ny, men kan få låna en lite äldre.

- Bestämma vilken mobil jag ska ha med mig.
inte check, men jag antar att det blir den jag har nu, och sen kanske jag får köpa en billig telefon därnere.

- Skriva en inköpslista över det som är kvar att köpa
check!

Kom hem igår från några dagar i skärgården med kompisar. Gud vad härligt. Jag har äntligen fått ordentligt med färg (jag har bränt mig ordentligt också tyvärr, på ryggen). Jag tror att man behöver lite havsluft, klippor och båtturer ibland med jämna mellanrum för att må bra. Tack Annie, och ni andra som var med =)

Det här med checklistor får kanske bli ett dagligt inslag tycker jag. Idag ser den ut såhär:

- Skriv ut personbevis från skatteverkets hemsida
- Ring skandiabanken och kolla upp om ett till bankkort
- Handla allt som står på inköpslistan

Sen är det bara ett papper som saknas. Det är ett sigill från UD som jag ska ha på brottsregisterutdraget, det kan jag bara fixa på måndag.

Annars är det bara att börja packa... och planera avskedsfesten såklart.

snart på väg...

Fixardag

2009-08-05T00:38:00.002+02:00

Imorgon är en helt ledig dag. Det betyder att jag ska ta tag i allt jag kan inför resan.
Det här är min "att göra"-lista:

- Ringa Attundahälsan och fråga om fler malariatabletter och svininfluensan.
- Hämta något spännande på närmsta ATG-ombud.(tror att det har med banken att göra)
- Ringa Gröna Lund och prata om hur de har dragit skatt (SUCK), och kolla när jag kan komma och lämna in kläder, nycklar etc.
- Bestämma vilken laptop jag ska ha med mig.
- Bestämma vilken mobil jag ska ha med mig.
- Skriva en inköpslista över det som är kvar att köpas

Skriver det här på bloggen så att jag ska ta mig i kragen och verkligen få allt gjort. Sen måste jag packa också, inför skärgårdsutflykten som väntar. Tyvärr vet jag inte om jag är med alla dagar... har lite för mycket att fixa härhemma. Jag blir helt galen av att tänka att det snart inte ens är två veckor kvar. På riktigt, jag får fnatt.

Presenter

2009-08-04T15:58:00.002+02:00

Skulle vara jättebra om läsarna till den här lilla bloggen kunde ge mig några tips på vad man kan ge för typiskt svenskt till en honduransk värdfamilj. Kom med förslag, snälla! Tänk på att presenterna ska kunna tåla en lång lång flygresa.

Kör!

In the jungle, the mighty jungle...

2009-07-27T22:09:00.004+02:00

Häromdagen var jag med en vän på Skansen, och vi gick in på Skansenakvariet. Vilket ställe. Varför har jag inte varit där sen jag var typ 10? Det är ju underbart. Gå runt och fascineras av alla knäppa och roliga djur med skräckblandad förtjusning. Bli vinkad åt av en rocka och förföljd av en fisk, kanske till och med klappa en orm ;) (ja, jag gjorde det)

På varje skylt bredvid djurens bur/akvarium fanns en karta där de hade markerat i vilka länder som djuret i fråga finns. Självklart tog jag tillfället i akt och kollade om det fanns något läskigt djur som hade sina hemkvarter Honduras. Efter några minuter ser jag en röd slingrig och blank orm som bara signalerade ut: JAG ÄR GIFTIG OCH FARLIG, MIG VILL DU INTE HA ATT GÖRA MED! Skyndar mig fram till skylten. Vad tror ni det står?

Honduransk mjölkorm.

Ja men det var ju trevligt.

Vaccinationer för hela slanten

2009-07-23T22:55:00.002+02:00

När det nu är ungefär bara 3 veckor kvar har jag tagit ganska många vaccinationer. Alla möjliga slags sprutor har man tryckt in i armen på mig. Jag är fullpumpad med massa ämnen som ska skydda mot de farliga saker man kan drabbas av därborta i djungeln ;) Det är gula febern, Tyfoidfeber, Hepatit A och B, malariatabletter, vaccin mot kolera och turistdiarré, tabletter mot magproblem och tabletter mot allergiska reaktioner.

Nu kommer ett dilemma till: Svininfluensan? Om svenskarna ska vaccineras mot det i höst när jag är borta kanske det är bäst att göra nu. Å andra sidan har jag hört att unga inte ska få vaccinet, att vi blir "bortprioriterade" efter gravida och pensionärer. Ska kolla det med min vaccionationsklinik (där jag för övrigt är stammis nu)...to be continued

Comayagua

2009-07-15T14:45:00.004+02:00

Nu har jag fått lite mer info om min stad i Honduras. Ja, jag börjar redan att kalla den "min". Ska ju ändå vänja mig vid att göra det sen, så det är väl lika bra att börja i tid...

Den heter Comayagua och ligger mitt i landet, omgiven av berg, djungel och vattenfall. Jag har sett bilder och det ser jättefint ut. Det kommer en del turister dit, eftersom det var Honduras huvudstad förut. Det finns många gamla byggnader och muséer och har ett väldigt speciellt påskfirande. Det går ut på att man gör stora mattor över hela gatorna (vad de är gjorda av vet jag inte än) samt att man har stora processioner (precis som i Málaga!). Det är en väldigt säker stad för utlänningar, eftersom lokalbefolkningen är ganska van vid folk från utlandet. Det finns till exempel en egen polisstyrka bara för att skydda utlänningar vilket såklart känns bra... ska försöka bli bästis med dem ;)

Katedralen

Ett vattenfall =)

Påskfirande med mattor

Mitt projekt är ett hem och rehabiliteringscenter för barn och familjer från, och på gatan. Barnen får stipendier så att de kan gå i skolan och de bor och har fritidsaktiviteter på centret. Det ligger lite i utkanten av stan och heter "Horizontes al futuro" (horisonter mot framtiden, visst är det ett fint namn?).

Bild från Horizontes al futuro

Jag har även fått reda på att de flesta andra volontärer på projektet kommer att vara spanska tjejer. Det är nämligen krav på att man ska kunna spanska för att jobba där ( yes yes yes yes :D) Ska bli skönt att få prata spanska hela tiden, och inte en massa engelska som det säkert hade blivit om jag jobbat med volontärer från andra länder.

But that was when I ruled the world

2009-07-13T22:09:00.002+02:00

Det är något speciellt med Coldplays Viva la vida. Vare sig man sjunger med till radion i en bilfärd uppe i bergen i Andalusien med en vän, står på ett dansgolv, hör den, och drabbas av enormt glädjerus och sjunger och dansar som om det inte fanns någon morgondag, eller har den på högsta volym på laptopen när man är ensam hemma.

Be my mirror, my sword and shield, my missionaries in a foreign field...

Lovisa har bestämt sig

2009-07-13T19:09:00.002+02:00

Efter ett samtal med IKU i förmiddags har jag funderat och äntligen bestämt mig för ett beslut om den här resan.

Det här fick jag veta. Läget är ganska lugnt just nu, bara man inte rör sig där demostrationerna är. Alla aktiviteter fortsätter som vanligt, affärerna är öppna etc. Utegångsförbudet som har funnits i Tegucigalpa upphävdes idag. Alla andra partner-organisationer till ICYE Honduras skickar sina volontärer, och alla volontär-aktiviteter kommer att fortsätta som vanligt. Volontärerna som är där nu säger att deras vardagsliv inte har påverkats alls.

Därför har jag bestämt mig för att åka.

=)

2009-07-12T21:00:00.002+02:00

För de som är intresserade kommer nu en uppdatering om Honduras.

Nu har man ordnat medling, på initiativ av Hillary Clinton, mellan Zelaya och den nye presidenten Micheletti. Men de har inte mötts ansikte mot ansikte utan bara haft enskilda samtal med medlaren, Costa Ricas president och nobels fredspris-motaggaren Oscar Arias, som alla verkar tycka om. När jag läste om medlingen och "presidenternas" förväntningar verkade försöket ganska dödfött. Zelaya sa att han tänkte kräva att den nya regeringen skulle avgå inom ett dygn och Micheletti gjorde det klart för alla att han inte kom dit för att förhandla, utan bara för att tala. Oscar Arias har sagt att den här processen kommer ta lång tid och kräva tålamod. Både Micheletti och Zelaya verkade nöjda med samtalen, men som sagt, de har inte mötts båda två personligen, det mötet lär bli intressant...

Så ofta jag kan går jag in och tittar på nyhetsresultat, bloggar och på UD's hemsida. Tyvärr börjar nyhetsartiklarna glesna. Det är svårt också att veta vilka källor man ska lita på. Nyhetsartiklar ska man inte lita för blint på, de kan vara vinklade och inte alls visa en rättvis bild. UD kan inte svara på mycket, de har avrått resenärer från att åka till Honduras, men sedan tagit bort den rekommendationen. Bloggar känns just nu som det mest nyanserade sättet att få reda på hur det ser ut. Det är ändå folk som befinner sig mitt i det och som ser det med ungefär samma ögon som jag kommer att se det om jag åker dit. Å andra sidan är bloggar om problemen i Honduras inte direkt överrepresenterade...

Det som skrämmer mig mest nu är att Micheletti påstår att allting är lugnt och att ingenting händer i Honduras, trots att flera har blivit dödade av militären i demostrationer. Den nya regeringen kontrollerar det som sänds i de stora tv-kanalerna och censurerar information, varför många unga nu har lagt upp filmer på youtube som visar våldet på demostrationerna. Det är inga trevliga filmer inte.

I en artikel av Kooperation utan gränser har jag till exempel läst att två flickor blev utsläpade ur en buss och slagna av militären för att de ville åka till Tegucigalpa, huvudstaden. Där skrev man också att tjänstemän från regeringen går ut och betalar folk för att de ska delta i demostrationer för den nya regeringen.

Mina resonemang angående honduras går som en berg- och dalbana just nu. Bara för två dagar sedan var jag ganska positiv och optimistisk. Jag tänkte att utifrån vad honduraner har berättat så verkar läget ganska lugnt och resan möjlig att genomföra. Dessutom känns det ganska civiliserat när medling och samtal redan börjat inledas. Men nu vet jag inte hur jag känner och det verkar inte så säkert längre. Min enda slutsats är att jag inte kan veta någonting om vad som egentligen händer. Jag är väldigt nyfiken på vad som händer i valet i november. Båda parter har ju handlat som de gjorde för att de är för demokrati, alltså borde båda parter stödja en folkomröstning och då kanske det kan förbättras när en ny president blir vald. Eller så är jag alldeles för godtrogen och motsättningarna blir större...