Dalig uppdatering, jag vet. Men jag har inte sa mycket intressant att beratta. Eller jo, jag har en massa intressant men det vill jag helst ta personligen nar jag kommer hem.
Nedrakningen har borjat. 16 dagar kvar i Honduras har jag nu. Det kanns hemskt och helt helt underbart.....
Jag saknar maten sa in i ....
Jag far liksom tarar i ogonen nar jag tanker pa maten i Sverige. Lax, potatis, pasta, sushi, kraftor, OST!!!! ahhh jag har saknat det sa mycket....
Och sjalvklart saknar jag manniskor ocksa, inte bara mat... Det kanns overkligt att fa se er igen, efter sa lang tid. Kan inte fatta att jag har varit utan att traffa er under 1 ar...
Ah, jag vill hem nuuuuuuuuu!
lördagen den 31:e juli 2010
tisdagen den 13:e juli 2010
Konversation utanfor en pulperia
Pulperias ar nagot jag kommer sakna hur mycket som helst med Honduras. De ar overallt. Som sma kiosker, de har allt, men ar hur sma som helst. Pa varenda gata finns de, varenda varenda gata.
I helgen horde jag het underbar konversation bland nagra tonarskillar, ca 18 ar, nar jag stod och kopte.
loco= (ordagrant: galning) horru, mannen
"- A men ni kommer val ihag skeppet loco?"
" - Juste det var val for det dar med Mel, statskuppen och det?"
" - Aa det var det loco."
"- Var det resistencians skepp?"
"- Nej nej, det var ett rymdskepp, locooo!!"
"- Juste men det landade val har nan stans?"
" - AA det kraschade ju darborta pa berget loco! Du skulle hort vilken javla small man horde loco....."
Det later som ett skamt men har man varit i Honduras i 11 manader vet man att sadana har konversationer existerar pa fullt allvar!
I helgen horde jag het underbar konversation bland nagra tonarskillar, ca 18 ar, nar jag stod och kopte.
loco= (ordagrant: galning) horru, mannen
"- A men ni kommer val ihag skeppet loco?"
" - Juste det var val for det dar med Mel, statskuppen och det?"
" - Aa det var det loco."
"- Var det resistencians skepp?"
"- Nej nej, det var ett rymdskepp, locooo!!"
"- Juste men det landade val har nan stans?"
" - AA det kraschade ju darborta pa berget loco! Du skulle hort vilken javla small man horde loco....."
Det later som ett skamt men har man varit i Honduras i 11 manader vet man att sadana har konversationer existerar pa fullt allvar!
torsdagen den 1:e juli 2010
hej salmonella!
Jag har varit till och fran dalig i magen i en manad nu. Idag gick jag till en klinik, blev klamd pa pa magen, och nar doktorn fragade om nagon i min narhet har haft nagon magsjukdom sa jag ju att hanna nyss haft salmonella. Da nastan sjong han med en orolig min : "Ay ay ay Lovisa..." Fick gora blodprov, ga tillbaka till kliniken och yes, salmonella/tyfoidfeber it is... De ville lagga in mig till pa fredag med dropp, for 3800 lempiras (typ 1700 kr) och jag, som inte har nagra storre symptom, inte kanner mig dalig alls, tyckte det var lite konstigt. Jag ar ju vaccinerad mot det. Sa jag pratade lite med Hanna, fick tipset om att ga till en annan klinik, dit hon gatt, Medicor.
De var hur bra som helst, de sa att jag hade salmonella, men inte sa allvarligt, behover inte laggas in, men fick mediciner. Och varje dag ska jag ga och ta en spruta dar...
De var hur bra som helst, de sa att jag hade salmonella, men inte sa allvarligt, behover inte laggas in, men fick mediciner. Och varje dag ska jag ga och ta en spruta dar...
tisdagen den 29:e juni 2010
Volver
Idag kom jag hem fran ICYE-lagret, vart avslutningslager. Vi pratade till exempel om vilka kanslor vi tror vi kommer fa nar vi lamnar honduras och kommer hem till vara respektive lander. Den forsta tanken ar gladje. Over detta:
- Traffa alla er darhemma!
- Inte behova gomma pengar i BHn, kunna ga ut och ga med iPoden, inte hela tiden halla ogonen oppna at alla riktningar for att spotta eventuella ranare, kunna vara ute pa kvallen utan att vara orolig, att kunna ga omkring sjalv som tjej var man vill och nar man vill.
- All mat!! For mig ar det lyx att ha kott och sallad pa tallriken, jag overdriver inte. Pa lagret fick vi kyckling, potatis och sallad med dressing. Det kandes helt overkligt. Det blir sa om man har levt pa endast frijoles, ris och tortillas i ett ar.
- Kunna ga pa teater, konserter, forestallningar.
- Antligen fa fritid! Kunna fika med kompisar, ga pa bio till exempel.
MEN
Sen kommer en del skrammande saker. Som dessa:
- Jag kommer lamna barnen pa horizontes =(=(=(=( Jag kommer inte vakna langre varje dag av lek och skratt utanfor fonstret, inte krama sa manga sma sota honduras-troll langre.
- Vem ska fatta vad jag har varit med om under det har aret? Vem kan forsta, forutom jag, allt som har hant, allt jag har gjort?
- Och vem for sjutton gubbar kommer att orka lyssna pa allt? "I honduuuras...daaar..." Jag kommer inte kunna sluta prata om mitt nya andra land, och folk kanske ar intresserade i borjan, men till slut kommer ni att trottna.
- Allt kommer vara sa forbannat dyrt... Ingen taxiresa for 8 kr eller middag for 10 spann.
- Det kommer att bli jattesvart att komma tillbaka till ett samhalle som ar sa inriktat pa konsumtion, grejer och pengar, dar manga prioriteringar ligger pa ytliga saker.
Men jag forsoker tanka pa de bra sakerna... Och helst inte tanka pa hemresan sa mycket alls, bara ta till vara pa den sista en och en halv manaden som ar kvar nu...
godnatt pa er!
- Traffa alla er darhemma!
- Inte behova gomma pengar i BHn, kunna ga ut och ga med iPoden, inte hela tiden halla ogonen oppna at alla riktningar for att spotta eventuella ranare, kunna vara ute pa kvallen utan att vara orolig, att kunna ga omkring sjalv som tjej var man vill och nar man vill.
- All mat!! For mig ar det lyx att ha kott och sallad pa tallriken, jag overdriver inte. Pa lagret fick vi kyckling, potatis och sallad med dressing. Det kandes helt overkligt. Det blir sa om man har levt pa endast frijoles, ris och tortillas i ett ar.
- Kunna ga pa teater, konserter, forestallningar.
- Antligen fa fritid! Kunna fika med kompisar, ga pa bio till exempel.
MEN
Sen kommer en del skrammande saker. Som dessa:
- Jag kommer lamna barnen pa horizontes =(=(=(=( Jag kommer inte vakna langre varje dag av lek och skratt utanfor fonstret, inte krama sa manga sma sota honduras-troll langre.
- Vem ska fatta vad jag har varit med om under det har aret? Vem kan forsta, forutom jag, allt som har hant, allt jag har gjort?
- Och vem for sjutton gubbar kommer att orka lyssna pa allt? "I honduuuras...daaar..." Jag kommer inte kunna sluta prata om mitt nya andra land, och folk kanske ar intresserade i borjan, men till slut kommer ni att trottna.
- Allt kommer vara sa forbannat dyrt... Ingen taxiresa for 8 kr eller middag for 10 spann.
- Det kommer att bli jattesvart att komma tillbaka till ett samhalle som ar sa inriktat pa konsumtion, grejer och pengar, dar manga prioriteringar ligger pa ytliga saker.
Men jag forsoker tanka pa de bra sakerna... Och helst inte tanka pa hemresan sa mycket alls, bara ta till vara pa den sista en och en halv manaden som ar kvar nu...
godnatt pa er!
torsdagen den 24:e juni 2010
Lamna mig inte!!
I natt vid halv tolv vaknade jag av knackningar pa dorren, och nagon som sa: Lovisa.. lovisa! Jag forstod ingenting forst (smart tjej va) jag tankte: men gud, drommer jag..? varfor knackar nagon vid den har tiden... Till slut kom jag ju pa idén att ga och oppna. Det var Kevin, en av mayoresarna som hade sa ont i ogonen sa att han inte kunde sova. Manga av de aldsta killarna gar pa Soldadura (typ svetsning och sant) och de far alltid problem med ogonen. Jag ar ju ansvarig for medicinskapet sa jag gick upp och gav honom ogondroppar. Det var hur morkt som helst, och nar vi skulle ga ut fran kontoret var jag ganska sa radd haha. "Kevin ga inte!!" "Nej nej Lovisa haha, jag foljer dig till dorren!"
haha kommer sakna gentlemannen vi har har.
haha kommer sakna gentlemannen vi har har.
tisdagen den 22:e juni 2010
2 manader
Nu borjar tiden rinna ut har pa Horizontes och jag har mindre an 2 manader kvar pa denna underbara plats. I helgen har vi avslutningslager med ICYE och egentligen slutar vi jobba efter det. Men eftersom jag och Hanna har fatt honduras mest hardcore-projekt (jag lovar!) och for att jag, eftersom jag snart aker vill vara sa mycket som mojligt med barnen sa fortsatter jag iallafall tills jag aker. Jag kommer komma tilbaka inom en snar framtid det vet jag, jag har inte brattom med att resa runt i centralamerika, det kommer.
Det kanns som att det ar dags for att byta miljo lite nu. Det ar tufft att jobba fran 6 pa morgonen till halv 9 pa kvallen, varje dag, med bara varannan helg ledigt. Det ar ett jattekul och haftigt jobb, men ibland saknas det tid for att andas ut. Jag saknar att ha eftermiddagarna/kvallarna lediga, kunna ga och ta en fika, ta en langpromenad och tanka pa annat. Jag saknar att ga pa konsert, att ga pa stockholm stadsteater med nattis, sitta uppe fram pa smatimmarna med frida och spela gitarr, bara prata prata prata med er kompisar darhemma.
ICYE-lagret vet vi fortfarande inte var det ska vara, vi haller tummarna for att det inte bir i halan Siguatepeque som forra gangen. Vore ju najst med Copan eller nat... med de pengarna vi har givit till ICYE borde de ha rad att ta oss till Roatan, men det ar nog lattare att fa en kamel genom ett nalsoga...
Det kanns som att det ar dags for att byta miljo lite nu. Det ar tufft att jobba fran 6 pa morgonen till halv 9 pa kvallen, varje dag, med bara varannan helg ledigt. Det ar ett jattekul och haftigt jobb, men ibland saknas det tid for att andas ut. Jag saknar att ha eftermiddagarna/kvallarna lediga, kunna ga och ta en fika, ta en langpromenad och tanka pa annat. Jag saknar att ga pa konsert, att ga pa stockholm stadsteater med nattis, sitta uppe fram pa smatimmarna med frida och spela gitarr, bara prata prata prata med er kompisar darhemma.
ICYE-lagret vet vi fortfarande inte var det ska vara, vi haller tummarna for att det inte bir i halan Siguatepeque som forra gangen. Vore ju najst med Copan eller nat... med de pengarna vi har givit till ICYE borde de ha rad att ta oss till Roatan, men det ar nog lattare att fa en kamel genom ett nalsoga...
söndagen den 20:e juni 2010
Mientras siga viendo tu cara en la cara de la luna...
Ja, den dar lilla spelningen i La Paz var ju overraskande minst sagt. Kommer i taxin med gitarren i handen, ser Belinda i dorren och vi borjar ga mot porten till gympasalen dar allt ska aga rum. Helt proppfullt med elever, 500 pers!!! Som alla jublade nar de presenterade ett internationellt nummer fran sverige... och som nastan alla sjong med i refrangen, DET var en upplevelse kan man saga...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)